söndag 16 oktober 2011

Bilinspektion


Dag 3 - Onsdag 5 oktober 2011
Innan vi for ner hade maken, och stundom även jag, ägnat en fasligt massa timmar på kvällarna med att surfa och leta efter en passande bil. Mycket difflande hit och dit om vi skulle köpa en gammal eller en något nyare. Jag höll ju för en nyare men samtidigt vill vi ju betala så lite som möjligt. Det blev några samtal ner till Italien där Lars började samtalen med att tala om att han inte kunde italienska. Tror någon att man brydde sig? Nä de gick på i andra ändan av luren så man trodde de hade sådana där kastanjetter, som flamencodansarna har, i munnen. Det var väldigt underhållande att höra ;D

I vilket fall hade han till slut bestämt med en Antonia någonstans nere i Reggio Calabria att vi skulle komma i början av oktober för att titta på några bilar så vi gav oss iväg söderut. Vi trodde att bilfirman låg i Reggio Calabria, som är en stad med 250 000 inv. Men det visade sig att vi skulle ytterligare 3 mil lägre ner. Eller, längre ner kan man kanske inte säga, utan snarare utmed södra kustremsan och österut. Vi tittade på ett par Fiat Panda men jag tyckte de såg tråkiga ut och till slut blev det en liten Fiat 600. Lars prutade friskt. De ville ha 3800€ + 400 för ägarbytet (inte som här hemma där det inte kostar att byta ägare). De gick med på 4000 totalt men när vi skulle skriva kontrakt så slutade det på 3800. Bilen har bara gått 2200 mil. Den har inte ens gjort sin första service! Det finns ingen extra utrustning på den men den duger för oss och vi kan ha den i måååånga år. Vi bestämde att den skulle hämtas den 11 oktober, dagen efter vi ska till notarien och dagen innan vi ska åka hem.

Vi hade bestämt oss för att ta vägen över Aspromonte hem vilket vi gjorde, i alla fall en bit. För efter drygt en timmes färd var det avspärrat. Visserligen inte helt men vi tog en annan väg och det blev en extra timme att köra hem. Sen fick vi reda på att man kan åka en sådan avspärrad väg, fast på egen risk. Men det får bli en annan gång för det var väldigt vackert där uppe i bergen. Kurvigt som bara den och brant men vackert. Det finns ju några övergivna byar här också och dem är det tydligen riktigt äventyrligt att ta sig till. Det rekommenderas att man har fyrhjulsdrivet men vi är rätt äventyrliga av oss så det blir nog våran "Seicento" (600).
Innan vi stack iväg på morgonen hade vi fixat till så gasspisen fungerade fullt ut. Vi jagade efter en gasoltub i grannbyarna men till slut fann vi en i utkanten av Coccorino. Och där har de även en del elutrustning och annat smått och gott om man är i behov av något i sista minuten. Tänk att det i en by där det bara bor 650 invånare finns både möbelaffär, "elaffär", bar, trattoria, apotek, bilverkstad och en supermercado, alltså servicebutik! Och det finns säkert mer som vi inte har upptäckt än. 
Vi tog vägen om Elmar för att lämna av en sak och hos hans granne pressade man druvor. Mor och son stod inne i en liten lokal och jobbade så svetten lackade. Men de hade tid för oss och jag smakade på förra årets vin. Och det var mer som starkvin än matvin. Vi fick smaka på den alldeles nypressade druvsaften och den var söt, söt, söt. Jag förstår att det jäser och blir vin när saften är så söt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...