Äntligen klart med hela köpet men det har varit en resa med upp- och nedgångar. Vi inledde köpet i augusti 2015 och satte då ett slutdatum till den 31 maj 2016 eftersom det var en del pappersexercis som skulle klaras av innan dess. Och tur var väl det för trots att alla de handlingar som vi skulle ordna fram var klara runt årsskiftet så var inte säljarens alla papper klara. Han har ärvt fastigheten av en dam som han inte var släkt med och det fanns två efterlevande släktingar till hennes make som hade rätt till en del av arvet, 1/12 var.
Vi visste från början att vi skulle behöva betala en stor summa utöver köpesumman till kommunen men hade inte riktigt klart för oss varför. Språkförbistring naturligtvis. Säljarens dotter, Rosa, talar hygglig engelska och försökte förklara men vi blev inte klokare för det. Det var något som kallades ”condone” och betyder efterskänkning. Vad skulle efterskänkas???
Det visade sig att huset som är byggt i mitten av 80-talet bara hade ett bygglov men att det aldrig blev klart med alla papper när det var färdigbyggt. Eller så var det så att det bara var ett muntligt bygglov och allt rann ut i sanden. Mannen som byggde huset dog 2005 och hans änka levde kvar i det fram till sin död 2014. Och inga legala papper på huset fanns när Gaetano ärvde det.
Detta skulle i vilket fall ordnas nu i efterhand men problemet var att det inte fanns någon tekniskt ansvarig på kommunen som kunde godkänna alla dokument. September blev till oktober och så vidare och ingen verkade vilja ha jobbet som teknisk chef i kommunen. Till slut fick det problemet en lösning i alla fall och i januari började det en person på den tjänsten. Men husdokumenten skulle nu från kommunen och vidare till Vibo Valentia och Genio Civile där de skulle granskas ingående. Denna väntan har tagit en del på den mentala kraften.
Den 17 mars kunde vi i alla fall betala alla avgifterna till kommunen och Genio Civile och sen var den saken klar.
I mitten på februari kom en av sönerna ner och överlämnade fullmakten som maken skulle ha. De fyra sönerna som bor på skilda håll i Sverige har först och främst fått ansöka om ett italiensk skattenummer (codice fiscale) och sen varit hos tre olika notris publicus och fått bevittnat sina respektive namnteckningar.
Därefter har fullmakten översatts till italienska av, en av Kammarkollegiet, auktoriserad översättare. Sedan vidarebefordrad till Italiensk ambassaden som godkände den. Detta dokument har en himla massa stämplar och det gillar man ju i detta landet i vanliga fall men….
Nu visade det sig att även om fullmakten var översatt och godkänd så fattades det en sak.
Apostillen var på svenska och det godtogs inte av vår notarie även om ambassaden hade gjort det. Så det blev till att be att få även den översatt. Och notarien ville även ha sönernas codice fiscale och pass. Men där nöjde hon sig med info via mejl och inte original.
Vi fick en tid till notarien den 16 maj kl 16:00 och vi var fem personer som bänkande oss runt bordet. Men notarien var inte en av oss fem. Hon dök inte upp förrän 17:00 och då kom hon in och hälsade och sen försvann hon i ytterligare 10 minuter till ett par i rummet intill som tydligen hade tid kl 17:00.
I vilket fall, när hon väl slog sig ner hos oss, så gick det ganska smärtfritt. Vi hade ju översatt köpekontraktet till svenska så det var lätt att hänga med. Och efter totalt nästan tre timmar på notariens kontor kunde vi överlämna en check med sista betalningen till säljaren och en check till notarien för hennes arvode plus skatten för fastigheten.
Vi hade 15 dagar till godo innan köpet skulle vara slutfört (31 maj). Phu!
