Medusa

Onsdag 2 maj

Idag var vi till Elisa och handlade cement och sen har gubbsen gjutit ovanför trappan. Elisa hade inget nät som behövdes som förstärkning i cementen men våra män är väldigt händiga och riktiga problemlösare. I kökstaket har det hängt ett armeringsjärn som man nog haft och hängt korvara mm i och de har Lars sparat "för man vet aldrig när man kan behöva ett". och nu kom detta väl till pass. 

Vi tog oss en promenad under den tid alla andra här nere tar sisesta. Tänkte visa vår fina badvik. Det är en rejäl promenad. Nog runt 3-4 km mest nerför. När vi kom fram till vägens slut kom det upp två killar som hade fiskat. Den ena var alldeles svullen på överläppen och han hade fått en allergisk reaktion av en manet - Medusa, en rödmanet. Men den såg mer ut som en äcklig rödlila liten äcklig sak i vattnet. Och fullt av dem var det också. Vi hade tänkt bada men det visade sig att det var fullt av dessa maneter nere i viken. Vi satt där nere en stund och sen blev det en lång tung promenad upp igen! Ont i tårna nedför och skoskav uppför. Och varmt var det.

Bakade en sockerkaka och det var första gången jag lyckades med det. Har bakat både det ena och det andra och fått bra resultat men aldrig riktigt bra när det gäller vanlig sockerkaka. Och nu bakade jag dessutom utan något recept.

Antonino tittade in och sa att han kommer i morgon bitti kl 8 för att hämta upp byggavfallet. De kommer väl med någon liten kärra som kommer fram i vår lilla gränd. Man kan inte köra med bil där men en sån där trehjuling, Piaggio, går nog att få in där.






Torsdag 3 maj
Antonino och hans yngste son Salvatore kom faktiskt lite före utsatt tid. Och de kom med en lastbil som de backade upp utanför garaget. Lars och Klas stod i "skräprummet" och lassade allt som vi slängt i en hög där i hinkar som Antonino och Salvatore tömde på lastbilsflaket. Det var allt som vi rivit från golv och väggar, några dörrar och lite annat skräp som till slut fyllde hela flaket. Två timmar tog det och sen bjöd vi på svenskt kaffe och sockerkakan jag bakade i går. Antonino sa att vi skulle komma till honom i morgon och hämta mer ägg så jag kan baka mer goda kakor.

Jag har letat efter jäst i butiken men inte hittat annat än de här färdigblandade påsarna med bakpulver och vaniljsocker. Jag får ta med mig lite torrjäst nästa gång vi åker ner och baka lite bullar.

Efter att lastbilen åkt iväg slängde vi ner alla arbetskläderna i tvättmaskinen, ställde oss själva i duschen (inte samtidigt förstås) och åkte bort till Elmar och knackade på. Vi skulle till kommunkontoret i Joppolo och behövde veta vad dokumentet som vi måste ha för att kunna införskaffa en bilförsäkring heter. Han förklarade och bjöd in oss till födelsedagsfest helgen efter. Vi tackade och åkte sen iväg till Joppolo. På kommunkontoret fick vi beskedet att återkomma i morgon kl 8. 

Nästa stop blev hos Totto där det inhandlades lite spackel och några kontakter och så ner till Grottecelle. Det är en badstrand som jag misstänker är fullknökad på sommaren. Där får man t.o.m. betala p-avgift. Och det är dyra barbesök. Det vet vi sen förra året när vi tog oss lite att dricka efter att ha försökt hitta rätt till lägenheten som vi hyrt. Det var dubbelt så dyrt som på vår bar hemma i Coccorino. Men alla vet ju att turister inte har så mycket val utan tar upp plånboken och betalar så varför inte passa på och få in lite i sin egen hushållskassa :-). 

Hemma i byn igen tittade vi in i möbelaffären för att förhöra oss om köksskåpen och garderoben. Men se de hade inte kommit ännu. Och vi får ingen ordning på när de kommer heller annat än att allt kommer samtidigt. Ja ja vi får se om det blir färdigt kök innan vi åker hem eller om vi får montera när vi kommer ner i augusti igen. Vi åkte hem och jag fixade mat medan de andra kopplade av. Idag blev det en italiensk vardagssoppa med bröd till. Berith diskade och hängde tvätten.

Killen från Hörmann kom och måttade på garageport och jalusier. Han har hållit ord och både ringt och kommit som han lovat. Så vi har hoppet uppe att det ska lösa sig med resten också.

Lars tog på sig de nytvättade arbetskläderna och spacklade där det var bilat för eldragningen. Resten av kvällen kopplade vi av. 

Måste man ha rubrik?

30 april

Solsken och en dagstemperatur runt +25. Efter frukost åker arbetskläderna på. Berith börjar med sliparbetet som ska göras på balkongräckena. Vi har ett drygt jobb framför oss men tre veckor på oss att få det färdigt.

En balkong färdig. Den andra blev färdig dagen innan vi skulle åka hem. Mycket tack vare Beriths envishet. Hon ville att det skulle vara fint när när vi kommer tillbaka igen i augusti. Tack, Berith, du är en sann vän och har gjort ett storartat arbete.

Klas har fått i uppdrag att bila bort en del av dörröppningen mellan köket och matsalen. Eftersom väggarna är mellan 30-40 cm kunde det fungera med att fasa av en bit och få en bättre passage. Men när han börjat så såg han att öppningen varit större från början, det var en träbjälke hela vägen. Så det blev en större öppning än vad som var tänkt men det ser ut att bli jättebra. Lars tog fram stora maskinen och bilade väggar och golv där eldragningen skulle göras. 

Gud så mycket gammal cement dammar! All man tar i känns fett och torrt på samma gång. Och det ligger ett fint lager över allt. Inte har vi mycket möbler, bara ett nytt matbord och fyra stolar och sen en gammal tingest som blivit kvar efter de tidigare ägarna. Den har jag klätt med papper på de öppna ytorna och där står det glas och tallrikar. Inne i skåpet, som är lite sunktigt, förvarar jag ett strykjärn, värmeljus, toapapper och schampo. Sen har vi ett skåp som vi tagit med hemifrån. I det har jag bestick och lite köksutrustning. På det skåpet ligger en marmorskiva som jag har som arbetsbänk. Primitivt så det förslår men det fungerar.

Halv tolv la vi ner jobbet, tvättade av oss och begav oss ut till "Totto". Det är en butik som har allt = tutto ;-)

Vi köpte stråmatta, som vi tänkt ha i kökstaket (för att slippa allt jobb med att göra rent det från sotet), en köksarmatur, sax, hörselkåpa, borr och rollers. Stråmattorna var 2,5x4 m så det blev två rullar som vi stuvade in i den lilla bilen. För att kunna klara av att stänga bakluckan fick jag lägga mig i Beriths knä. En syn för gudarna! 

Hem igen och lasta av sen iväg för att solbada i Briatico.  Från Briatico till Vibo för att inhandla matvaror för resten av veckan och passade även på att köpa två säckar med flytspackel. 

På väg till Vibo stannade vi till vid en vägbutik som det finns gott om här. Grönsaker och frukt till bra pris.

Lars har suttit på kvällarna den senaste månaden och surfat och tagit fram två broschyrer med materialinfo, en på svenska och en på italienska. Den har kommit väl till pass. Dessutom har han sparat ner en massa bilder som han visar när det är svårt att förklara.

Vi har bestämt att vi inte bara ska jobba, det ska vara semester också men vi fick ett ryck och gjorde färdigt med att riva ner dörröppningen och bila för att få in elet i väggarna. Det blev en lång arbetsdag men det var ju bra att få det som dammar ner mest klart på en dag. Och damm blev det. Det blir till att storstäda i morgon.

Tisdag 1 maj

Idag är det helgdag och butikerna är stängda. Men vi började med att dammsuga, damma och torka av överallt. Och lite skrapande på balkongräcket också. Berith och jag sköter disken tillsammans. En diskar och en torkar. Eftersom vi inte har något kök får badrummet duga till både tvätt av porslin och kroppar - dock inte samtidigt.

 Eftersom det är söndag har jag gjort en potatisgratäng och till det.karrékotlett. Det var premiär för användningen av ugnen och potatisgratängen blev väldigt lyckad, nog den bästa jag gjort någonsin. Måste vara ingredienserna, rödlöken och potatisen ;).  Berith fick sprita ärtorna vi köpte igår och det var första gången jag åt så färska ärtor. 

Efter maten åkte vi till Tropea och där var det fullt av folk. Vi tog kaffe på en Gelateria. Lars och Klas beställde var sin pistachglass. Och det kom in en stor skål med glass med två små rån fyllda med vaniljglass. Det är sällan jag sett Lars så mätt att han nästan inte orkat äta upp glass. Men det var förstås den goda potatisgratängen som han bottnat ordentligt med.

Väl hemma igen skulle vi flickor förbereda kontakterna som skulle in i väggen. Men jag var så trött så jag backade. Lars skulle visa Berith hur det skulle göras men det slutade med att han gjorde hela jobbet själv. 

för tre veckor sen...

Och försäkrat bilen fick vi INTE. Jo, vi hade kunnat försäkra den på Catolica försäkring men de ville ha 1235€ för 6 månader = 1/3 av vad vi gett för bilen! Så nu har vi kört oförsäkrat i tre veckor och det gick ju bra. Denna gången. Men varje gång vi sett en polisbil så har jag fått fladder i magen. Och vi har kommit på att de tydligen har kontroller varje fredag förmiddag på vägarna som bär in mot tätorterna. 

De flesta bilar i Italien har sitt försäkringspapper i vindrutan och jag har skrivit ner en massa olika försäkringsbolag som jag nu ska googla på för att ta reda på om vi kan få en billigare försäkring. På Catolica försvarade han sig med att det var vår första försäkring och att det var därför den skulle bli så hög. Men va f-n vi tillhör EU och man måste väl kunna tillgodoräkna sig alla sina prickfria år här i Svedala. Jag ger mig inte i detta fallet. Jag ringer ambassaden och frågar om det inte går via internet.

Vi har i alla fall blivit "folkbokförda" i Joppolo kommun, dit Coccorino och Coccorinello hör, och fått ett papper på det. Alltid någon framgång. Det tog oss ca 2 timmar och kostade runt 300 kr per person.

Mannen på kommunkontoret var så vänlig så. Lars hade ju ringt ambassaden och frågat vad vi behövde så vi hade förberett med alla de dokument som skulle till förutom vigselbeviset. Men det gick i alla fall. Han trodde på oss och skrev in oss som gifta ;-)

Jag har varit duktig denna gång och skrivit ner dag för dag vad vi har gjort. Det är inte klokt vad fort man glömmer. Det är tur att vi har bilder som kan påminna om en del. Men man tar ju inte kort hela tiden så något missar man nog ändå.

28 april 

Tid 20.10 temp +25 och början till skymning.Från flygplatsen tog vi bussen in till Bergamo. De har ett roligt system med biljetterna. Köper man dem inne på flygplatsen så är det halva priset mot om man köper dem på bussen. 

Hotellet vi bodde på ligger alldeles vid järnvägsstationen där även bussen stannar. En snabb avvaskning och sen ut för att fylla upp magsäcken. Fast först tog vi reda på om vi kunde få frukosten tidigare än normaltiden eftersom vi skulle ta bussen tillbaka till flygplatsen kl 7 nästa morgon. Men det skulle inte gå. Förklaringen var att de inte hade något eget kök utan fick frukosten levererad på morgonen.

Vi hittade en pizzeria som hade en takaltan och den prövade vi. Det visade sig att det var typ självservering. Vi var ju inte jättehungriga så bestämde att vi skulle dela på två pizzor. Jag beställde två stycken och Lars lade till att vi ville ha lite pommes frites. Han tänkte att vi kunde smaska på dem under tiden pizzan blev färdig. Fast det fick vi inte. 

Vi betalade och satte oss ute på terassen. När de ropade upp vårt nummer gick Lars och jag in och hämtade pizzorna. Döm om vår förvåning när vi upptäckte att det som skulle vara pommes frites var pommes frites men de låg på en pizza som det även var korv på. Snabbt bestämde vi oss för att den pizzan kunde vi äta till frukost. Så Klas fixade en burk att lägga den i. Sen bar de av upp mot den gamla staden. Vi åkte Funicolare, en snedbanelift och kom en bra bit upp ovanför det moderna Bergamo. Vi flickor tog ett glas rött medan pojkarna mumsade i sig en pistachglass.

29 april

06.00 temp ca 20. Planet lyfte kl 8.30 och vi landade på Lamezia 10.05. Busskytteln in till centralstationen. Vi har aldrig åkt tåg ner till Coccorino från Lamezia tidigare och tyckte det var en bra idé eftersom det går ungefär lika fort men är mycket billigare. En biljett kostar 3.20€. Tåget var ett sk "snälltåg" och stannade vi varje liten station. Och när vi kom till Ricadi, där vi skulle gå av, så ropade lokföraren ut det i högtalaren. Ja, inte att vi skulle av men att vi var framme i Ricadi. 

Det stod en liten minibuss och väntade på kunder och efter lite prutande fick vi åka hem via Capo Vaticano, där han släppte av två tyskar som också hade kommit med tåget och som troligen skulle till badstranden men som han talade om vägen till utsiktspunkten för i stället. Lite kul det här med språkförbistringen som är när man inte kan landets språk. Vi frågade chauffören vad det skulle kosta att bli körda till flygplatsen när vi ska hem. Det blir tidigt på morgonen och då kan vi inte ta tåget. Han vill ha 80€ men att hyra bil en väg kostar runt 130€ så det blir nog en taxi. Vi ska ringa dagen före vi ska hem igen och göra upp om tid. 

Klas och Berith var nu vansinnigt nyfikna på vårt hus. Och jag var naturligtvis nyfiken på om vi fått något levererat som stod i hallen. Men icke!

Efter en enkel måltid blev den en promenad i Coccorino och naturligtvis ett depåstop på baren. Vi stannade också till i möbelaffären och fick reda på att det är helg precis som hemma och leverans ska ske på onsdag eller torsdag. Med det får vi nöja oss. Detta är Kalabrien inte Sverige. Mycket av charmen ligger ju i detta beteende.

forts. följer

Försäkra bilen - NO, NO, NO

Det finns några försäkringsbolag i Tropea och vi åkte till ett av dem, Catolica något. Vi träffade en man som inte kunde engelska men hans fru kunde det. Tyvärr var ju inte hon där så vi fick försöka med vår engelska/italienska/teckenspråk etc.

Klart var i alla fall att han förstod att vi ville ha en försäkring till vår lilla bil. Han fick registreringpapprena och knappade på datorn, tittade på papprena igen och sen frågade han oss om vi hade något boende i Italien. Det kunde vi ju bekräfta. Vi talade om att vi bodde i Coccorino. Sen knappade han en stund till och sa: NO

Va, perque? frågade vi då. No residenza al Italia. Si, sa vi. No, ha residenza al Swezia. Ja vi har ett hus i Sverige och vi är skrivna där, det är det de menar med RESIDENZA. Och vi har ett hus i Italien men eftersom det är ett fritidshus, eller som de säger där, ett 2:a hus, så kan vi inte försäkra bilen. Detta enligt försäkringsbolaget. Vad göra?

När vi kom hem så ringde maken flera försäkringsbolag men alla sa samma sak: NO. Bor man i Sverige och har en bil i Italien så får man fixa försäkring i Italien. Du kan köra en svenskreggad bil där men inte en italiensreggad som du äger själv.

Jaha. Vi har en bil i Italien som står i vårt garage i vårt hus där. Men vi kan inte försäkra den. Jag vägrar att åka med den om den inte är försäkrad. Det gjorde jag fullständigt klart för maken.

Googlade lite och såg att man inte ens ska kunna KÖPA en bil i Italien om man inte är skriven där. Men den bedriften lyckades vi med!

Vad gör vi nu? Jo, Lars ger sig inte så lätt utan ringde till Italienska ambassaden och fick då reda på att vi behöver skaffa ett intyg från kommunen att vi har ett hus som vi betalar en skatt för. För att få detta intyg krävs ett besök till kommunkontoret i Joppolo och vi ska medtaga pass, husägarpapper, lönespecifikationer och codice fiscale (vårt italienska skattenummer). Så vårt första ärende när vi kommer ner nästa gång är att åka till kommuhuset i Joppolo och försöka få fram detta papper. Det kan nog bli ett inlägg om det längre fram :-)

Lev väl

Renoveringen är igång

Ja ,så var då alla bänkdetaljer på plats. Det gick åt en del kemankare för att få det att fästa på de ställen maken ville. Och många hål blev det innan vi hittade rätt ;)

Nu är det dags. Köksinredningen har åkt ut och väggkakel och klinker ska bort.

Vi fyllde i hinkar som firades ner genom fönsterdörröppningen. Och jag sprang som en tätting ner och tömde och upp igen. Bra motion.

Så! Nu är det klart för steg två. Tvätta väggar, bila in elledningar, måla och kakla. Sen får vi hoppas att köksskåpen har kommit när det är dags för montering.

Vi åker ner igen nästa helg och stannar i tre veckor. Då ska Berith och jag sitta på var sin liten fransk balkong och skrapa bort gammal färg. Och eftersom dessa balkonger är i söderläge så kommer det säkert att behövas en hel del förfriskning. Det gäller att ladda isfacket och köpa hem lite tonic som man kan blanda ut Camparin med.

Nästa inlägg ska jag berätta om vårt besök hos försäkringsbolaget. Vi hörs.

1 april

Vaknade när morgonljusets strålar smög in mellan lamellerna i jalusien som var nerdragen framför fönstret. Nattluften i huset hade varit lite rå men det glömdes snart bort när jalusierna åkte upp och blickarna fastnade på en klarblå himmel. Vid 10-tiden hördes en kvinna ropa nere på vägen. Nyfiken som jag är gick jag ut. Grannfrun i huset längst ner talade om att det var försäljning av nygjord ricotta. Jag köpte naturligtvis en ost för 2.50€. Den var fortfarande ljummen och doftade ljuvligt.

Längst ner i Italien är vi men vi behöver inte köpa vatten. Vi använder kranvattnet till kaffe och matlagning. Det vi dricker okokt hämtar vi från en källa som kommer från bergen.

Vi åker för att se om Antonino är och jobbar på sonen Domenicos hus men där är tomt. Däremot är hans granne hemma. Grannen Michele är bror till Antonino och m a o en av säljarna av vårt hus. Vi blev inbjudna på kaffe och träffade då även Micheles fru och dotter samt hennes pojkvän. När vi skulle åka fick vi med oss en hemgjord korv. Man kan nästan inte stanna och prata med någon här nere utan att de vill bjuda elle ge en något.

Eftersom det är söndag är inte butikerna i närheten öppna så vi åker till Vibo Valentia, eller som de säger här "Vibbo", som ligger knappt 3 mil bort. Där finns ett köpcenter som har det mesta. Hemma igen fixar vi till lite spagetti bolognese a la calabria vilket innebär att det är lite extra krydda i det. Jag använde lite av korven vi fick tidigare på dagen. De kryddar sina korvar med het peppar som de odlar och torkar.

Vår beställning av kök, garderob, bord och stolar har inte levererats. Så vår första måltid den här veckan var uppdukad på var sin kartong vid sängen ;)

Nu är stunden inne för att se om planeringen och tillverkningen som skedde 300 mil norrut har varit rätt.

Stativ och skivor till arbetsbänk, pelarborr och skruvstäd ska upp på väggen. Väggarna är byggda av stora sten och där emellan kan det finnas en hel massa annat som man fyllt ut med. Spännande timmar framöver ;D

Forts. följer

Fullpackad

Vi tvivlade faktiskt en hel del men efter en del funderande hit och dit så hade vi efter tre timmar fyllt bilen så mycket vi kunde. Det blev en hink, ett tredelat bord (till höger i bilden högst upp) och lite porslin som fick stå kvar hemma.

Gallret som står lutat mot Citroênen ska monteras upp i köket. Där ska jag hänga mina kastruller etc. Lars har gjort en arbetsbänk och lite andra småbänkar som han behöver ha i sin nya verkstad och det var tillsammans med kakel och verktyg de viktigaste detaljerna som skulle med. Och det bruna skåpet med marmorskiva som vi ska ha som tillfällig förvaring för vårt porslin tills vi ha hittat ett vitrinskåp som faller i smaken. Men det får bli sen när matsalen är renoverad. Nu är det köket i första hand.

Färden ner gick galant. Över förväntan faktiskt. Vi hade inte bokat biljett till färjan mellan Gedser och Rostock men hade tur att komma med ändå. Vi startade hemifrån kl 12.05 och 21.00 kom vi till Tyskland. Därefter var det motorväg 228 mil, hela vägen från Rostock ner till ungefär 4 mil från Coccorino. Vi drog i ett svep med några små sömnstopp på en timme vardera. 34 timmar allt som allt från Tromkullarna till Casa Catucelli.

Vi kom fram till ett lite rått hus men kröp ner bredvid varandra i en av bäddsofforna. Vakande på morgonen till ett strålande solsken. Och tack vare att vi kört på så hade vi även en extra dag att förfoga över.

Fortsättning följer...