Med "Gamle Svarten till Eoliska öarna

Vi har varit på en mc-tur till tre av de Eoliska öarna, Vulcano, Lipari och Salina. Vulcano, den minsta av de vi besökte, var den klart intressantaste. Det var den första vi kom till och när vi körde iland luktade det ruttet ägg. När vi väl checkat in och tog oss en promenad ner mot hamnområdet så förstod vi varför. Det var en stor gjyttjepöl där folk badade och det rök och bubblade lite här och där i den. Vi ville ju naturligtvis testa och betalade 2+1€ för detta. 1€ för att kunna använda duschen efteråt. 

När vi klev ner i detta grå vatten så var det varmt, ca 40 grader e più (eller mer). Lars råkade sätta ner foten där det kom upp kokande vatten och fick två brännblåsor under foten. Även nere i havet bubblade det lite här och där. 

Efter dusch, både vid badet och på hotellet, och sen lite förfriskning tog vi på oss vandrarkängor för att gå upp till kratern. En promenad uppför på ca 1 km som vi avverkade på 29 minuter. Man hade sagt oss att det skulle ta 1 timme eller mer - hah! Men vi höll en bra takt i förhållande till alla andra som såsade sig uppför i lavasanden. Väl uppe tog vi en öl, bröd och lite oliver som vi hade burit med oss. 

Där uppe rök det ordentligt och vi gick upp en bit till igenom svavelluktande rök som tillsammans med det savelosande badet i leran satt i i kläderna resten av semestern. Men det var en häftig upplevelse.

Om du inte kan se filmen nedan i helskärmsläge så gå in på denna länken: https://www.youtube.com/watch?v=GMALS4AIgsc&feature=youtu.be

Änglatrumpet

Köpte en liten tanig planta i höstas som den gångna vintern har fått stryk av hagel ett flertal gånger. Men den har, trots det, så mycket livskraft. Och nu har den blommat i flera veckor och hela tiden kommer det nya knoppar. Doften på kvällen är helt underbar.

Jag antar att det är klimatet och jorden här nere som är den största orsaken. Överallt ute där folk odlar växer det så det knakar. Det gör ju att det blir så mycket roligare att pröva på att försöka själv. Men jag måste erkänna att det jag sätter i krukor, t.ex dillen, inte ville riktigt. Kanske är det för varmt. Kanske är jorden som jag köpt inte rätt för de svenska fröerna (dillfröna är köpta i Sverige).Persiljan verkar vilja ha den grova jorden som finns ute i naturen.  Men jag har peperoncino på gång och ruccolan växer hyfsat.

Det som växer i krukan bredvid änglatrumpeten är stockros. Och den är ju tvåårig så jag oroar mig inte så mycket för den ännu. Dessutom kommer ju syster Gittan hit i september och har stockrosen inte tagit sig mer innan dess får jag fråga henne till råds. Hon har grönare fingrar än jag.

Det knackar på dörren....

....tidigt på förmiddagen och när jag öppnar står en av männen i byn där och räcker fram en plastpåse med nyskördade grönsaker - en zucchini, en gurka, ca 1 kg sockerärtor och lite basilika. Han säger att ärtorna är goda i pastan. Så har vi det här. Häromkvällen när vi var ute på en kvällspromenad så hade jag två ägg med mig hem.

Efter att ha tackat och tagit emot grönsakerna måste jag naturligtvis googla på ett recept på pasta med sockerärtor och hittar ett på recept.nu av Pablo Roberto. Det blev vår middag nu i kväll. Väldigt gott. Kommer att använda detta recept fler gånger.

Resten av ärtskidorna förvällde jag och de ligger nu i frysen för att ätas längre fram.

Limoncello och körsbärslikör

Vi har i dagarna gjort första delen av limoncello och körsbärslikör. I slutet av augusti och början av september så kanske det är dags att färdigställa likörerna med sockerlag och buteljering.

Eftersom vi bara använder skalet av citronen så blev det några flaskor lemonad av saften. Det är väldigt gott nu när det är riktigt varmt ute.

Receptet till limoncellon har jag hämtat här. På den sajten finns även receptet på lemonaden.

Receptet på körsbärslikören hittar man här.

Höns på flykt

Inga hantverkare som kommer och väcker oss på morgonen, bara de ettriga svalorna som börjar sin morgonserenad runt 3-tiden på natten. De sitter på tvättlinan och tjattrar med varandra. Lars har försökt att skrämma bort dem med slangbella och kikärtor men de kommer tillbaka hela tiden. Han har fått för sig att det är en svalhona som är nymfoman och skriker efter en hane hela nätterna. Jag vet inte om han har rätt och om den störningen kan finnas även hos fåglar :)

Nu när sommaren kommit så pysslar vi lite hemma på förmiddagarna fram till lunch. Efter maten är det en tupplur som gäller för maken och sen brukar vi åka till stranden några timmar. En dag när Lars vilade på terassen efter lunchen blev det ett herrans liv på hönorna på andra sidan vägen. Det var två, av alla de som finns här, löshundar som lyckades få upp grinden till hönshuset och jagade hönorna. De hade lyckats få tag i en men hon lyckades ta sig loss och sen var helt plötsligt alla fem hönorna utanför hönshuset och det är ju vägen utanför och bilarna har inte några 40 km/h när de kör här så vi gick ner för att försöka få fatt på hönorna och få in de i boet igen.

När vi kom ner kom en kvinna med en av dem i handen. Hon hade ett rejält grepp om vingarna på den och sen ropade hon efter ägaren (hon har svårigheter att röra sig men kom till slut ut från huset). Hönan var skadad och efter att vi räknat de som fanns inne i hönshuset visade det sig att det fattas en.
Detta var för några dagar sen och jag har inte kollat om hon kommit tillbaka eller om någon har tagit hand om henne och hon hamnat i grytan istället.

I Färgelanda var vi ute på kojakt en dag och här har vi alltså varit ute på hönsjakt.

Volontärer

Vi utför volontärarbete åt kommunen utan deras vetskap. Detta är inte för att göra oss populära utan främst av egoistiska skäl. Vi röjer den trappa som vi använder när vi ska ut på promenad. Den var för några år sen relativt gångvänlig men har under dessa fyra år mer och mer börjat likna en djungel.

Vid vår flytt hit ner packade vi med krattor, sekatör m.fl. trädgårdsverktyg och de har nu kommit till användning. Vi har nu bara drygt en dags jobb kvar sen är hela trappan röjd, nästan 50 trappsteg. Från början var Via Monteporo den väg man tog för att komma mellan byarna Coccorinello och Coccorino. Det var en s.k. åsnetrappa med långa låga steg men någon gång på 60-talet byggde man över ravinen mellan byarna och nu går huvudvägen där i stället. Och åsnetrappan byggdes samtidigt om med fler trappsteg. Det är vad jag tror i alla fall. För som trappan ser ut nu kan man inte ha gått där med någon åsna. Men människor kan nu lätt ta sig fram. För djungeln är ett minne blott.

Sista instansen avklarad till hälften.

Vi har äntligen kommit till skott och varit på Agenzia Entrate i Vibo och fått ett intyg därifrån som nu skickats till Skattemyndigheten i Sverige. Nu väntar vi bara på beskedet att de godkänner allt så att vi kan få SINK-skatt på våra pensioner. Den är på 20% och då slipper vi även det här med deklaration varje år.

Här kommer en sammanfattning av vad vi gjort:

• 2012-04-05 skrev vi in oss i kommunen. Det innebär att vi 2017-04-05, efter fem år, 
• kan söka medborgarskap om vi skulle vilja det.
• 2014-11-01 räknas vi som utflyttade från Sverige
• 2015-01-12 Begär intyg E121 från Försäkringskassan
• 2015-02-12 Får äntligen intyget "Certificato di Residenza e Stato" från kommunen. 
• Vi hade en rundtur fram och tillbaka ett par gånger då vi var tvungna att ha ett vigselbevis som var stämplat, vilket vårt inte var. Men de löste det på Stadskontoret i Göteborg.
• 2015-02-27 Åker med E121 och "Certificato di Residenza e Stato" till AS Distretto i Tropea
• där vi hade turen att stöta på en engelsktalande handläggare. Han fixar en läkare och ett sjukvårdskort gällande i Italien åt oss inom någon dag.
• 2015-05-18 Får intyget "Attestato di residenza fiscale persone fisiche" från Italienska
• skattemyndigheten Agenzia Entrate.

Under tiden från 2014-11-01 har vi fått papper från både Försäkringskassan och Skattemyndigheten som ska uppgifter om allt möjligt men främst om vi verkligen har flyttat och inte har någon anknytning till Sverige annat än släkten. Vi får ju inte ha någon fast egendom kvar om vi ska kunna begära SINK om jag förstått allt rätt. Och inte vistas i Sverige annat än kortare tider (mindre än 6 månader).