Frågan om uppehållstillstånd är löst……

För tre år sen, 4 maj 2012, gick vi till kommunen för att ansöka om ett italiensk ID-kort, d’identita och blev samtidigt inskrivna i kommunen och fick med oss ett intyg på det - Attestazione Di Iscrizione Anagrafica Di Cttadino Dell’Unione Europea.

Detta papper ger oss rätt att vistas i Italien. Men det är inget permanent uppehållstillstånd. Det kan vi ansöka om först efter att ha vistats här i 5 år. Eftersom det redan gått tre år nu sen första inskrivningen så har vi bara två år kvar innan vi kan ansökan om permanent tillstånd. Jag antar att det även är då vi kan ansökan om medborgarskap etc - om vi vill. Men när vi väl fått ett uppehållstillstånd så får vi skaffa ett nytt d’identita som ersätter det svenska passet. Det passar (haha) ju väldigt bra i tiden eftersom Lars pass går ut 2017.

Problem ett är alltså löst. Kvarstår Italiens motsvarighet till skattemyndigheten och försäkringskassan. 

FK:s motsvarighet här heter Azienda Sanitaria (AS) och när vi väl hittat rätt kontor så gick det väldigt smidigt. Men det började med att jag googlade på Azienda Sanitaria och hittade sjukhuset i Vibo. Men det var ju inte rätt. Det förstod vi nästan direkt när vi kom dit. Men man kan ju aldrig veta i förväg hur administrationen är organiserad. I vilket fall så fick vi göra en ny sökning, jag via Google och Lars gick via konsulatet. Nu hittade jag ASL, Azienda Sanitaria Locali, och vi antog att det var olika lokalkontor. Enligt Google, Pagina bianche m.fl sajter så skulle det finnas ett i Joppolo. Det så lite mystiskt ut på kartans street view men (satellitbilden kan ju vara några år) men vi tog oss till Joppolo och sökte upp platsen. Om det nu hade funnits ett kontor där så var det i alla fall stängt sen länge! Innan vi åkte tillbaka hem gick vi in på Bar by the road och tog en kaffe. Vi passade på att fråga barägaren om ASL och han sa att det var i Nicotera. Men det är bara öppet på förmiddagarna, sa han. Så vi åkte hem igen med oförrättat ärende den dagen. 

Nu hade ju jag sett på nätet att det även finns et ASL i Spilinga som ligger närmare oss än Nicotera och vi åkte dit morgonen därpå. Mannen på kontoret där talade inte engelska men förstod vårt ärende och skickade oss vidare - till NICOTERA! Okey, in i bilen igen, kör igenom Coccorino och Joppolo och ner till Nicotera. Väl där letade vi upp den adress som fanns på internet. Även där fick vi tji - det fanns inget kontor på den adressen. Däremot låg ju sjukhuset alldeles i närheten så vi knallade in till receptionen och jodå, damen där hänvisade oss till tredje våningen.

Vi kom in i ett stort rum där det satt en kvinna vid ett litet skrivbord och bredvid henne en man vid ett annat skrivbord och en man som stod och lutade sig mot fönsterbänken och såg ut att ha all tid i världen. Hela rummet stank rök eftersom skrivbordsmannen rökte hela tiden.

I vilket fall, vi hade tur att den sysslolöse mannen vid fönstret kunde hyfsad engelska och tolkade vårt ärende till kvinnan. Men hon missuppfattade ändå en del. Hon undrade varför vi hade pension. Vad för sjukdomar vi hade etc. Men vi fick förklarat att vi inte var sjuka utan hade gått i pension pga ålder. Det vart lite diskussioner i alla fall och till slut sa vår tolk att det var bättre att vi åkte till AS i Tropea. Vi fick ett namn på en man som vi skulle fråga efter där.

Sagt och gjort. Morgonen efter, fredag den 27 februari, tog vi oss alltså norrut till Tropea i stället för söderut och fick kontakt med rätt person. Detta besök var snabbt avklarat. De märktes tydligt att han visste vad det handlade om och dessutom pratade han utmärkt engelska. Han tog hand om intyget E121 från FK och bad oss återkomma på tisdag.

Vår handläggare på AS Distretto 8 i Tropea.
(han har godkänt att jag publicerar bilden)

Igår, tisdag, åkte vi till Tropea och fick ett intyg som vi ska ha med oss om vi behöver söka läkare. Och hon finns i Coccorino alldeles bredvid apoteket. Inte alla dagar men ett par dagar i veckan under några timmar. 

Sen var det EU-kortet, det där lilla blå, som vi får från FK när vi ska ut i Europa och resa. Vårt gäller ju inte längre men vi får inget nytt från Italien utan det ska komma från Sverige. Nu kan vi inte beställa det själva via nätet men jag har en kontakt på FK i Visby och hon har meddelat att så fort de får tillbaka intyg E121 från Italien så kommer de att utfärda ett nytt EU-kort till oss. Tänk så lätt allt kan gå om man bara har rätt kontakter!

Och dessutom har vår handläggare på AS i Tropea lovat försöka få tag i en kontakt som kan engelska på Azienda Enntrate i Vibo (skattemyndigheten). Han ska maila oss ett namn och rätt adress så vi slipper köra runt och leta från kontor till kontor. Återstår alltså ett besök hos ytterligare en myndighet. 

När allt är klart ska jag försöka göra en kort sammanfattning för den som kanske i framtiden vill bosätta sig i Italien och vilka papper man behöver från Sverige och vilka instanser man ska besöka här.

En bra länk där man kan få fram en hel del information är: http://www.understandingitaly.com/living.html

Har hittat en ny favvobutik :)

Innan vi flyttade hit ner googlade jag på konstnärsbutiker i Vibo Valentia men kunde inte hitta någon. Däremot massa onlinebutiker. Vi ska måla en stor tavla i matsalen tillsammans och hade tänkt att limma upp någon form av reparationsväv och grunda den med gesso. Vi fick rådet att åka till en butik som ligger ca 2 mil härifrån mot Vibo som heter Casa del Colore. Och idag blev jag så lycklig när jag upptäckte att de har massvis med konstnärsmaterial där. Och dessutom till lägre priser än i Svedala.

Vi köpte en bomullsduk på rulle och klister för att limma den på väggen. Så nu återstår att bestämma hur stor tavlan ska bli, skissa motivet och sen börja måla. Sen ska vi beställa en ram från vår finsnickare här i byn. Bild kommer när vi är klara, vilket kan dröja, för vädret börjar bli bättre och vi planerar nu en cykelsemester i Puglia i slutet av mars. Och sen ska vi åka till Sverige någon gång i slutet av april eller början av maj för att hämta ner mc:n och jag behöver även förnya mitt pass.

Vi har målat om huset nu när vädret har stabiliserat sig. Det är fortfarande kallt i vinden och skuggan men mitt på dan så är det helt underbart i solen. Här kommer lite bilder på hur huset såg ut när vi köpte det i april 2011 och hur det ser ut idag.

April 2011

April 2011

December 2012. Här ha vi bytt jalusier och garageport samt fått en ny dörr tillverkad i stål, fast smeden som tillverkade den fick direktivet att vända den åt andra hållet men det blev fel i alla fall :)

Februari 2015. Nu har vi bestämt oss för att måla om huset. För detta införskaffades en stege på 6,65 m. Det är tur att vi har en bil som kan bli både cabriolet och lastbil :)

Här är maken igång med första strykningen.

Både första och andra strykningen klar. Vi hade tänkt vitt men det blev för vitt!!

Det blev en vända till till färgbutiken. Vi ville ha en färg som var lite "ojämn" (läs: med liv i) och det tycker vi att vi har lyckats med. Nu känner vi oss nöjda med resultatet. Och färgen är levande eftersom den ändrar sig beroende av ljuset ute. Mycket intressant. 

Formula B

Vi fick ett mail med en pdf med ett ifyllt Formula B från vigselavdelningen på Göteborgs stadskontor. Den skrev jag ut och tog med till kommunkontoret. Anagrafen tog hand om den och sa att nu var allt OK. Och han visade tydligt med sitt kroppsspråk att vi hade gjort vårt och kunde lämna honom i fred med alla sina papper han har runt sig. Han var inte ett dugg intresserad av de dokument som vi skrivit ut från deras hemsida och fyllt i om familjeförhållanden etc som de anger på hemsidan att man ska ha med när man ansöker om uppehållstillstånde. Och han ville inte se inkomstuppgifter, E121 eller några andra papper heller, bara detta Formula B med fina stämplar från Göteborgs stadshus.

Nu är det så att jag måste ha ett nytt pass och för att kunna få ett nytt när jag inte är skriven i Sverige längre behöver jag, förutom ett personbevis från skatteverket, ha ett intyg från kommunen om att jag är invånare här.
Som tur är delar anagrafen rum med en lite yngre person, Fabio, som även om han inte pratar engelska så förstår han det rätt bra. Och vi fick nu förklara att jag behöver ha ett sådant intyg. Fabio hjälpte till att ta fram rätt papper och så sa han att vi skulle köpa ett "marca da bollo" för 16 €uro. Vi åkte till Bar by the road som är en Tabacchi där man bl.a kan betala räkningar och även köpa dessa märken.

Tillbaka på kommunkontoret så sa anagrafen att vi skulle ha två stycken. Ett för mig och ett för Lars. Så det var bara att sätta sig i bilen och köra iväg och köpa ett till och så fick vi var sitt intyg. När jag sen fingranskade det visade det sig att intyget bara gäller i 6 månader och att det hade räckt med mitt.

I vilket fall var det inte helt klart med detta. Vi fick våra intyg och nu visade det sig att vi var tvungna att åka till Vibo Valentia för att få ett "Apostille". Det är en verifiering. Vi åkte till Preffettura och det visade sig att det bara var öppet på förmiddagarna. Så vi drog hem igen. Dagen efter åkte vi tillbaka till Vibo och fick nu träffa en man som tog våra intyg, skrev ut ett a5 där han stämplade texten som intygade att vår anagraf på kommunkontotet i Joppolo hade rätt att skriva ut vårt intyg "Certificato di Residenza e Stato di Famiglia". Den lilla lappen satte han fast med två häftklammer och sen stämplade han både på insidan och på baksidan så att det antagligen blir ogiltigt om man tar isär de två papperna.

Nu är min fråga bara: Har vi uppehållstillstånd eller är vi fortfarande här olagligt eftersom vi överskridit de gällande 3 månaderna?  

Vi får åka tillbaka till kommunkontoret en gång till för nu vet jag att vi behöver ha ett papper som heter "Attestazione di soggiorno permanente per i cittadini dell'Unione Europea"

Återkommer med mer information om hur det går..... :)

Inte lika lätt som det verkar på papperet

Vi har nu fått alla papper som vi begärt från de svenska myndigheterna. Det har tagit lite tid men vad vi förstått så är det inte själva postverket (det italienska) som sölat  utan det är tydligen brevbärarna som har maskat. Eftersom det tog över en månad att få ett begärt intyg får SKV så gick jag till posten och frågade. Postmästaren sa att han skulle prata med brevbäraren om det. Nu föll det sig så att jag fick syn på brevbäraren nästan direkt efter och stoppade honom och frågade om han hade några brev till oss. Och han öppnade bakluckan på bilen och den var överfull med brev i olika lådor. Men han visste i alla fall vilken lådan han skulle leta i och jag fick 5-6 brev + ett paket som var till oss. Bl.a var det en räkning från kommunen som var stämplad i slutet av november. Och den skulle varit betald i slutet av december. Men byggaren berättade att han också fått sin samtidigt som oss och att vi inte kunde göra så mycket åt det.

I vilket fall. Vi gick till kommunen i går för att lämna in de handlingar som de begär för att vi ska få ett uppehållstillstånd: själva ansökan, intyg E121 (visar att vi varit inskrivna i svenska sjukförsäkringssystemet), pass och inkomstuppgifter. Eftersom jag inte hade fått fram vårt vigselbevis så begärde jag ett äktenskapsintyg från skatteverket. Det och E121 kom alltså med posten långt om länge.


Registratorn på kommunen ville dock inte godkänna äktenskapsintyget från SKV. Det var påskrivet och stämplat "Registration officer" men det dög alltså inte. Han sa att det skulle vara ett papper enligt "Convenzione di Vienna" från 1976. Vi fick ett exemplar med oss. 

När vi kom hem igen packade jag upp de två flyttlådor jag hade kvar och hittade vår bröllopsfoton och där låg ju även vigselbeviset. Så vi åkte tillbaka idag och visade upp det men inte ens det dög fast det var en rådman som skrivit på det och det var Göteborgs Rådshus stämpel och allt.

Så nu har jag skickat ett mail till Göteborgs stadshus med frågan om de kan fixa ett intyg enligt "Convenzione di Vienna" och skicka till oss. Fortsättning följer.........

Jag har fått färdig i min studio!!!! Vi har byggt ihop de skåp vi köpte på IKEA och satt hjul under så det är en flyttbar arbetsyta men lådor. Alla flyttlådor är uppackade. Att det var lådor med färger, papper och penslar visste jag men jag var inte medveten om att jag hade så mycket dukar och IKEAramar. Jag behöver inte köpa något mer på länge länge.

Mimmo lägger sista handen vid golvet. Fogningen är klar. Återstår bara att tvätta golvet ordentligt när fogarna är helt torra.

Lite svårt att få en hel bild av studion eftersom det är dörrar i vägen. Ska försöka ta en bättre bild till nästa inlägg.

Vi går från klarhet till klarhet!

Vi målade väggarna i studion i början av förra veckan och åkte sen till IKEA i Catania  Ca 40 mil tur och retur men vi passade på att ta en övernattning i Acireale först för att handla på hemvägen. Hade tur med vädret när vi var i Acireale. Solen sken och det var lätt klädsel som gällde. Dagen efter när vi var på IKEA blåste det halv storm och himlen öppnade sig med regn och åska. Och hagel också såg vi när vi kom ut  på motorvägen sen. Vi såg t.o.m. en plogbil! Det är den första jag sett här nere.

På IKEA handlade vi skåp som vi ska bygga en arbetsbänk av till min studio. Och idag har vi handlat en marmorskiva hos marmeristan som vi ska lägga uppepå. En bra arbetsyta på 125x85 cm.

Nu håller murarna på och lägger golv och på lördag ska det vara klart att komma in där. Det börjar klia i fingrarna på att få tömma flyttlådorna med alla färger, penslar, akvarellpapper, dukar mm och få inreda en helt ny studio.

  

Igår målade jag om i det gamla badrummet och väggarna går nu i beige helt och hållet. Vi hade målat det med samma färg som fondväggen i köket = turkos, samtidigt som vi målade köket. Detta för att få bor lite av det solkiga. Det var ingen ultimat färg men har fungerat fram till nu. När arbetstillfällena börjar tryta så får man ju hitta på något och det blev ny färg i vad vi kallar för "centraltoaletten" (ligger centralt i huset bakom köket).

Nu har Lars monterat bort den gamla bidén och det gav plats åt en förvaringshylla. Det kan man ju inte få för lite av, eller hur? Jag gillar det gamla kaklet på väggarna även om det är lite sprickor i det här och där. Och fogarna är ju inte helt färska men vi har skrubbat dem så vi vet att de är rena i alla fall. Golkkaklet är rätt slitet men med en matta på golvet nedanför handfatet (dom också är gammalt och slitet) så ser trollar man bort lite av det slitna.

Glömde ta med mobilen

Det är så typiskt. När man har mobilen med så är det aldrig något speciellt som händer. Men så fort man glömmer den så missar man något.

Vi var ute och cyklade. Tog en sväng ner till San Nicolò och åt lunch. Därefter småvägar och den tuffa backen upp till Ricadi. När vi var nästan hemma så kom vi till den plats då mobilen med kameran skulle varit med. Utefter vägen står en åsna och en häst och betar! Helt lugnt står de där. Vi stannar naturligtvis och tittar på dem men de bryr sig inte ett skvatt. De tuggar lugnt vidare. Alla bilar som körde förbi tittade också på dessa två individer men ingen saktade in eller stannade. Och vi vet inte vem som är ägare till djuren så vi kunde inte göra så mycket mer än ge oss av hemåt igen. Och ingen bild att lägga upp här. :(

Lite uppdatering.....

På årets sista dag vaknade vi till en vitare värld än vi är vana vid här nere. Det hade snöat lite på natten. Men det behövdes bara lite solstrålar på det tunna lagret av snö så var det borta på någon timme. 

Entrén till våra respektive studios har fått en säkerhetsgrind.

Vi har fått färdigt väggen i gränden och det har blivit så fint. Även väggarna i studion är klara. De ska bara få torka och sen ska vi måla dem och taket. Därefter kommer byggarna hit och lägger golvtegel. Själva har vi kvar att måla golvet i vardagsrummet och sen ska vi måla husfasaden på framsidan vit. 

Vi vakade in det nya året uppe på berget på Il Brigante. Det var nästan som en familjefest på restaurangen där alla kände alla - förutom vi då. Men när klockan slog nytt år så gick alla runt och tog oss i hand och önskade oss gott nytt år. Det har jag inte varit med om förr. När det gäller maten så har jag till slut smakat på svärdfisk (spada). Vi undviker att äta fisk ute för de brukar grilla eller steka all fisk i olja och det luktar så illa att det inte lockar smaklökarna. Nu var den här grillad och med någon örtdressing som lades på efter och det var faktiskt rätt gott. Något mellan makrill och tonfisk på burk (vet inte hur färsk tonfisk smakar men inbillar mig att det är ungefär detsamma som svärdfisk. Det är ju samma struktur på köttet.)

Den 2:a januari hade vi ett svenskt besök. Ett ungt par som har en lägenhet i Pizzo, ca 40 km norr om oss, samt en moster till kvinnan (Marika). M har läst min blogg och blivit nyfiken på hur det är att bo permanent här. Vi hade en liten rundvisning i huset och när vi kom till terassen blev de lika fascinerade som alla andra. Man tror ju inte när man går nere i byn att det är en sådan fantastisk utsikt ner över Capo Vaticano och Tyrrenska havet. De själva vill flytta från storstaden (de bor i Stockholm) och funderar på att kanske starta ett B&B eller någon form av förmedling. Det var ett väldigt trevligt möte och vi hoppas att få träffa dem igen, även om de kanske inte hamnar just här i vår närmaste omgivning.

Jag berättade att vi ännu inte har sökt uppehållstillstånd då vi fortfarande väntar på alla papper som vi behöver få från olika myndigheter i Sverige. Men de är på väg och förhoppningsvis ska vi väl ha vårt tillstånd innan januari är till ända. Jag hade behövt ha allt klart innan årsskiftet eftersom jag hade tänkt förnya mitt pass när vi var till Sverige förra veckan. Man kan beställa ett pass i Sverige och få det sänt till ambassaden i Rom som sänder det vidare till ett konsulat. För vår del hade det då blivit Neapel och eftersom vi planerar att åka till IKEA i mars hade det varit bra om det låg och väntade på mig där. 

Eftersom vi inte kunde göra en passansökan nu så blir allt mycket krångligare. Först måste man boka en tid på ambassaden i Rom, betala 152 €, vänta tre till sex veckor och sen åka och hämta ut passet i Neapel. Och då tillkommer ytterligare 16 €! Vi har ca 65 mil till Rom och 43 till Neapel och det blir för bökigt med två resor. Så nu funderar vi på att göra en resa till Sverige närmare sommaren och hämta ner vår motorcykel och passa på att förnya passet då. När det gäller Lars pass så får vi försöka ha bättre framförhållning men det blir först 2017, tror jag. Ska bli spännande att se hur vi ska förnya våra körkort. Jag har glömt att kolla när det ska göras.

Söndag den 4 januari var regnig och vi sköt på den långa cykelturen till måndag. Då var det upphåll och ca 9-10 grader här nere. Solen sken och allt gick bra ända till vi kom upp på berget. Där låg det snö på vägarna och det blåste hård vind. Det var inget vidare. Vi tog vägen som inte är så brant tillbaka igen men efteråt sa vi att vi skulle ha vänt och cyklat samma väg som upp tillbaka hem igen. Nu frös vi så vi skakade när vi kom hem. Både fötter och händer var bortdomnade även fast vi haft handskar på. Det blev en varm dusch och lite glykol ner i venerna för att få upp värmen igen.