Äntligen har vi fått uppkoppling och även om den är urusel så har vi i alla fall möjlighet att hålla lite kontakt med vårt gamla liv. I somras fick vi höra att ett företag skulle satsa en hel del pengar på Calabrien och sätta upp mobilmaster för runt 40 miljoner euro och bl a ska det bli en nere i Capo Vaticano, vilket skulle göra att vi får i stort sett direktkontakt med masten eftersom vi kan sätta en antenn på terassen och har fri sikt till Capo.
Detta skulle skett med början i juli men vi har ännu inte sett till någon mast och killen i affären som berättade det (de säljer både möbler, kök, tv-apparater, paraboler och master i butiken) sa att nu vet han inte längre. Vi åkte ner till Tropea i stället och fyllde på en månad på vårt mobila internetkort och vi får ta det därifrån en månad i taget. Fast kontakten med nätet svajar betydligt och det är lite frustrerande för oss som är vana vid att det går relativt fort och i samma takt hela tiden. Men detta är södra Italien och vi kan inte vänta oss annat. Och vi är ju pensionärer, men till skillnad mot svenska pensionärer som har så himla bråttom med att hinna med allt innan de dör, så tar vi det med ro och fyller våra dagar med lite reparationer på huset, promenader, cykelturer, läsning och så stranden förstås. Vi kan fortfarande bada i ett varmt hav, runt 25 grader. Men det märks att hösten är på ingående då kvällarna och nätterna börjat bli svalare.
Vi har beställt två nya dörrar till våra balkonger och de ska väl komma nu i slutet på månaden och sätta in dem. Det är behov av det innan vintern för de vi har nu har en glipa på mellan 2-5 cm där det drar in. De nya dörrarna blir dessutom högre än de gamla då vi tar bort jalusierna och ska ha luckor i stället. Det blir samtidigt mer ljus in i rummen. Och utanför dörrarna ska de sätta in myggnät som vi kan dra för när vi har öppet. Myggorna här nere är för dj-a. Lars är den som har mest ont av dem. Myggen är små, storlek mellan en svensk mygga och ett knott, men deras gift är inte vi vana vid. Och man hör de nästan inte alls heller.
Denna veckan har jag varje förmiddag målat lite på vår grind. Och nu är den äntligen färdig - tror jag. Blad och girlander är klara men kanske att det blir någon ändring på pippin - det återstår att se.
Lars har jobbat med vår trappa. Varje steg är en stor granitsten men under årens lopp har det även tillkommit cement och färg som han nu har fått bort och i stället lagt in lite mosaik i form av stenar från stranden, lite glasmosaik och bitar av samma klinker som ligger på entrégolvet.
Idag skippade vi stranden och tog en promenad i stället. Vi tog med oss två flaskor med isvatten. Jag brukar frysa in en halvlitersflaska med ca 1/3 vatten och sen fylla på upp till full när vi går ut eller tar med till stranden. Nu gick vi ner en väg som helt hux flux tog slut efter en kilometer och ca 200 m ner mot vattnet. Det var bara att vända och gå upp igen.
Vi stannade och pratade med en av våra grannar och han visade oss sin trädgård. Man tror inte det är sant att det gömmer sig så stora områden bakom varje hus utefter vägen. Vi fick lite frukt och några citroner (stora som små meloner) av honom och minst hundra myggbett på köpet. Nu kliar det något helt fantastiskt nere vid anklarna men det är bara att härda ut. Det går över om någon vecka :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar