Ett år som utlänningar!

Herregud vad fort tiden går! Nu har vi bott här nere i Coccorinello i ett år. Vad har då hänt under denna tid?

• Vi har färdigställt all planerad renovering och bor nu i ett totalrenoverat "townhouse" mitt inne i Coccorinello. 
• Vi har insett att det är totalt annorlunda att bo i ett hus med tjocka stenväggar. Här stannar fukten i stenen och det gäller att vädra, vädra, vädra under dagstid. Vi som varit vana vid trähus stängde alla fönster och det var inte bra. Vi upptäckte det i garderoben där det började komma lite mögel på kläderna. Snabb reaktion med rengöring av garderober och alla kläder, ställa in avfuktare i sovrummet och när allt var torrt igen så var det bara att ha garderobsdörrar öppna dagtid så att luften kunde cirkulera.
• Stenhus är som nämnt fuktiga på vintern och vi har väl aldrig frusit så mycket som i vintras, trots att det aldrig varit minusgrader. Vi körde värme med vår luft/luft men det var inte tillräckligt (och otroligt dyrt dessutom eftersom elen här är ca tre ggr så dyr som i Sverige) så vi investerade i andra värmekällor. En liten kamin i köket i öppningen till den ursprungliga spisen och en vedspis i vardagsrummet. Den har dessutom en liten ugn som jag har testat att baka ett bröd i och man kan ställa långkok uppepå.
• Vi har gått i kortbyxor sen i april. Och badat lika länge. Jag är ju ingen vinterbadare så för mig går gränsen vid 19-20 sådär.
• Hur många mil har vi promenerat? I stort sett varje dag går vi ut mellan 1/2 till 1 timme. Minst en gång i veckan blir det en långpromenad på ca 2 timmar. Och här är det inte plan mark som gäller. Alla promenader har lika mycket uppför (ca 30% lutning) som nedför.
• Vi har cyklat. Första söndagen i varje månad tar vi den långa turen. Vi cyklade idag, tisdag, för helgen var allt för varm, och räknade ut att vi har cyklat ungefär 10 mil UPPFÖR under de söndagarna. Sen har vi ju de andra cykelturerna också men de räknade vi inte in.
• Vi har haft besök i vårt hus av en otrolig mängd människor. Svenskar, tyskar, irländare, holländare, engelsmän, en norska, två italienare som bor i Argentina, fransmän och framför allt en hel drös med italienare. Vårt lilla bord i köket som vi har som gästbok är fullklottrat med namn. 
• Vi har varit runt lite här och var på korta "semestertrippar". Man kan väl ta semester även som pensionär? Sicilien (Bl.a Acireale, Ragusa marina, Milazzo, Ceflù, Etna, Aeoliska öarna), Apulien (Alberobello = Trulliland, med omgivningar), och i Kalabrien i övrigt.
• Vi har varit till Sverige två gånger, först i januari för att fira David som fyllde 35, och i slutet av april körde vi från Färgelanda tillbaka hem med "Gamle Svarten", vår Harley, under 10 dagar tillsammans med två goda vänner från Kristinehamn - Claes och Suss.
• Efter besök på flera instanser har vi äntligen alla dokument klara. Även de medicinska. Behöver vi läkare så kan vi gå till den lilla läkarstationen i Coccorinello som är öppen tre dagar i veckan. Andra tider är det Joppolo som gäller.
• När all renovering var klar. När vi inte hade lust att bada, promenera, cykla eller vara aktiva i vår studio så har vi  faktiskt haft lite tråkigt också. Så vi började rensa rent den trappa som avslutar vår väg upp mot berget. Den har under de fyra år vi gått i den vuxit igen alldeles och var nu helt oframkomlig. Med nästa punkt i åtanke inhandlades en trimmer och vi rensade rent trappan, som egentligen är kommunens jobb, under två veckor. Våra irländska grannar som haft sitt hus sen 2002 har aldrig sett trappan i sin helhet tidigare!  
• Vi har inlett förhandlingarna för att köpa ett nytt hus - med trädgård (förra inlägget). 
• Sist men inte minst, på vår ettårsdag 6 september, inledde vi en ny sportaktivitet. Var sin Bic "sit-on-top" kanot.

Jag kanske har glömt något men i stort är det så här vårt första år har förlöpt.

Bort med det gamla - in med det nya

Nä, riktigt så är det inte men....

För alla som känner oss kommer det nog inte som någon större överraskning att vi har svårt att sitta still och bara rulla tummarna. Nu är vårt hus klart, det finns inte något mer att göra här och vi vaknar på morgonen och funderar över hur vi ska fördriva dagen. Vi promenerar i stort sett varje dag allt mellan 30 minuter till 2 timmar. Sommaren har varit väldigt varm så det har varit svårt att komma igång ordentligt med cyklingen men ibland ställer vi klockan och drar iväg på en tur.

Stränderna har varit överfulla under augusti så där är vi inte mer än några gånger i veckan och då är det oftast eftermiddag som gäller. Jag har tagit fram pussel och fördrivit förmiddagarna med medan maken sitter och surfar. Ibland går vi ner i studion och pillar lite.

Men nu har vi ett nytt projekt att se fram emot. Vi köper ett nytt hus med trädgård. Jag ska berätta om hur och varför det blev just denna fastighet men har inte bestämt mig ännu för om det ska bli här i bloggen eller på min hemsida. När man läser en utdragen berättelse på bloggen så måste man ju börja från slutet och gå framåt och det kan ju vara lite jobbigt eftersom man även har andra inlägg som kanske handlar om något helt annat. 

Men det är klart om man sätter etikett på alla inlägg som handlar om det nya projektet så blir det lättare att hitta. Etiketten kommer i så fall att bli GRILLO eftersom huset ligger som enda hus på den lilla vägen som heter Contrada Grillo, Gräshoppans område 😉. Vi kommer dock att döpa det till Casa 4B. 

I vilket fall ska jag försöka beskriva allt så ingående som möjligt och ta många bilder. Jag är lite dålig på att hela tiden komma ihåg kameran men har intentionen att få dokumenterat så mycket som möjligt denna gång.

Det hus vi bor i nu kommer att säljas men helst inte innan oktober nästa år då vi har haft det i 5 år. Då slipper vi betala reavinst och priset blir lägre än om vi ska betala skatt på hela härligheten. Så om någon är intresserad av att köpa ett fullt möblerat hus där det bara är att sätta in nyckeln och börja bo ....

Solnedgång över Tyrrenska havet sedd från vår terass

 

Bara lite väderprat...

Har läst nu i flera veckor om regnvädren som dragit över Skandinavien och lidit med alla där uppe i Norden men nu verkar det som om de äntligen fått lite uppehåll i blötan och varmare väder.

Här nere är det skittråkigt väder (nä, jag ljuger, men man kan ju sympatisera lite med norra Europa), händer inget nytt, samma hela tiden, sol, sol och sol. +30 och uppåt, häromdagen +42º och det var inget vidare (inget ljug denna gång). Och det är fuktigt! Rena tropiken. Nattetid kör vi AC i sovrummet för att överhuvudtaget kunna sova och stänger igen dörren dit in under dagen för att hålla rummet så svalt och fritt från fukt som möjligt. När vi går ut i vardagsrummet på morgonen är det som att stiga in i en våtbastu. 

Men men jag tar hellre en dusch och byter kläder flera gånger om dagen än plaskar runt i vattenpölar. 

Hoppas och önskar att alla får en riktigt fin avslutning på sommaren.

Fler och fler för varje dag nu

Vi har under de 4 1/2 år vi ägt huset här aldrig varit nere under högsommaren. Det är rätt lugnt här i vanliga fall men sen mitten på juli så har vi sett fler och fler öppna fönster och dörrar. Och fler lär det bli. Precis nu hörde jag att de håller på att städa grannens hus, vägg i vägg med vårt. Han kommer troligen hit i slutet av veckan för att stanna under augusti. Sen kommer husen mitt emot oss också att fyllas under några veckor då det kommer folk från Frankrike och Milano hit.

På andra sidan om vårt hus, i gränden Vico Monteporo, bor för tillfället dottern med man och barn. Sonen var här för några veckor sen. Men tyvärr kommer inte mamman, Catherina i år, för hennes man är riktigt dålig. Men dottern Marisa knackade på häromdagen. Det var den dagen det hade regnat när vi var till Vibo. Under regnskuren hade hon bakat och vi fick en paj av henne.

Man känner ju att man vill ge lite tillbaka men det är inte alltid så lätt. Fast dagen efter när vi kom tillbaka efter vår morgonpromenad låg det en påse päron på trappan. Så jag kokade helt enkelt lite marmelad av dem och tog med mig en burk till Marisa, tillsammans med det tomma pajfatet. Nu står det 1-1 i alla fall 👍

Igår frågade Pasquale, en granne som bor här året runt, om vi ville ha oliver. Men Lars lyckades avböja det med att säga att vi väldigt gärna tar emot några citroner i stället. P.s oliver och vin är inte goda, för att inte säga oätliga, kanske inte oätliga men vinet är i alla fall odrickbart, och det tar emot att slänga. Då är det bättre att tacka nej och säga att vi har både vin och oliver hemma.

Men P kom tillbaka med en påse med citroner och ett par, vad han kallade, calabresiska apelsiner. Apelsinsäsongen är ju egentligen över så jag blev lite nyfiken. Vi har inte hunnit smaka dem ännu men vi får övernattningsgäster mellan fredag och lördag och då ska jag pressa dem.

I dag kom P dessutom med en påse tomater och paprikor. Jag frågade om det var från hans "campagna" men han sa att det var från hans systers. Jag har inte förstått om det är så att hans syster bor här i byn eller inte. Jag måste fråga nästa gång jag ser honom.

Så inte nog med att vi lever billigare här nere än i Sverige, allra helst som vi nu fått beviljat SINK, alltså bara betalar 20% skatt på vår pension. Vi behöver inte köpa så mycket grönt (hyfsat mycket billigare än i Sverige och smakar så mycket mer) eftersom så många är givmilda och ger oss en hel del.
Over and out for today

Med "Gamle Svarten till Eoliska öarna

Vi har varit på en mc-tur till tre av de Eoliska öarna, Vulcano, Lipari och Salina. Vulcano, den minsta av de vi besökte, var den klart intressantaste. Det var den första vi kom till och när vi körde iland luktade det ruttet ägg. När vi väl checkat in och tog oss en promenad ner mot hamnområdet så förstod vi varför. Det var en stor gjyttjepöl där folk badade och det rök och bubblade lite här och där i den. Vi ville ju naturligtvis testa och betalade 2+1€ för detta. 1€ för att kunna använda duschen efteråt. 

När vi klev ner i detta grå vatten så var det varmt, ca 40 grader e più (eller mer). Lars råkade sätta ner foten där det kom upp kokande vatten och fick två brännblåsor under foten. Även nere i havet bubblade det lite här och där. 

Efter dusch, både vid badet och på hotellet, och sen lite förfriskning tog vi på oss vandrarkängor för att gå upp till kratern. En promenad uppför på ca 1 km som vi avverkade på 29 minuter. Man hade sagt oss att det skulle ta 1 timme eller mer - hah! Men vi höll en bra takt i förhållande till alla andra som såsade sig uppför i lavasanden. Väl uppe tog vi en öl, bröd och lite oliver som vi hade burit med oss. 

Där uppe rök det ordentligt och vi gick upp en bit till igenom svavelluktande rök som tillsammans med det savelosande badet i leran satt i i kläderna resten av semestern. Men det var en häftig upplevelse.

Om du inte kan se filmen nedan i helskärmsläge så gå in på denna länken: https://www.youtube.com/watch?v=GMALS4AIgsc&feature=youtu.be

Änglatrumpet

Köpte en liten tanig planta i höstas som den gångna vintern har fått stryk av hagel ett flertal gånger. Men den har, trots det, så mycket livskraft. Och nu har den blommat i flera veckor och hela tiden kommer det nya knoppar. Doften på kvällen är helt underbar.

Jag antar att det är klimatet och jorden här nere som är den största orsaken. Överallt ute där folk odlar växer det så det knakar. Det gör ju att det blir så mycket roligare att pröva på att försöka själv. Men jag måste erkänna att det jag sätter i krukor, t.ex dillen, inte ville riktigt. Kanske är det för varmt. Kanske är jorden som jag köpt inte rätt för de svenska fröerna (dillfröna är köpta i Sverige).Persiljan verkar vilja ha den grova jorden som finns ute i naturen.  Men jag har peperoncino på gång och ruccolan växer hyfsat.

Det som växer i krukan bredvid änglatrumpeten är stockros. Och den är ju tvåårig så jag oroar mig inte så mycket för den ännu. Dessutom kommer ju syster Gittan hit i september och har stockrosen inte tagit sig mer innan dess får jag fråga henne till råds. Hon har grönare fingrar än jag.

Det knackar på dörren....

....tidigt på förmiddagen och när jag öppnar står en av männen i byn där och räcker fram en plastpåse med nyskördade grönsaker - en zucchini, en gurka, ca 1 kg sockerärtor och lite basilika. Han säger att ärtorna är goda i pastan. Så har vi det här. Häromkvällen när vi var ute på en kvällspromenad så hade jag två ägg med mig hem.

Efter att ha tackat och tagit emot grönsakerna måste jag naturligtvis googla på ett recept på pasta med sockerärtor och hittar ett på recept.nu av Pablo Roberto. Det blev vår middag nu i kväll. Väldigt gott. Kommer att använda detta recept fler gånger.

Resten av ärtskidorna förvällde jag och de ligger nu i frysen för att ätas längre fram.