Runt 20 grader

Åh, det är tur att vi snart ska åka ner mot varmare trakter igen. Det har känts som om det aldrig skulle bli dags men nu rinner dagarna iväg en efter en. Kanske har det att göra med att solen, även om det varit kallt i övrigt, har skinit så många dagar i sträck. Man känner att det är vår på gång och snödropparna har stuckit upp, påskliljorna har börjat visa upp en grön liten topp i rabatten.
I södra Italien är det runt 20 grader. Och där antar jag att mimosan och ginsten är i full gång. Det är ju så underbart vackert med allt det där gula utefter vägarna.

Även denna vår åker våra vänner Klas och Berith med oss ner. Klas ska hjälpa Lars att bygga balkong och trappan upp till takterassen. Vi har fått och antagit en offert av en byggare som ska byta taket och bygga takterassen. De ska även bygga igen på baksidan av huset där det idag är en "holk", det gamla dasset. Det ska bli igenmurat hela vägen ner och sen ska det bli toaletter invändigt i stället.

Berith och jag ska roa oss med att måla en fondvägg i matsalen. Den ska bli orange. Lars har bestämt eftersom jag fick bestämma färg i köket. Sen har jag suttit och klurat på var jag ska ha min studio. Idag har jag ju ett lite hus på 16 kvm för mig själv men det blir inget av det här. Så jag tänker ta en garderoben som vi använder idag och inreda med utdragbar skiva som enkelt kan skjutas in och sen stänga igen dörrarna när man får besök. Den ska stå i matsalen bakom trappavsatsen, mot den oranga väggen. Jag har redan ritat hur det ska bli och ser verkligen fram mot när det blir så dags. Men det får vänta till vårt sovrum är klart och vi fått in garderober där. 

I sista minuten

En av alla de saker vi hade på vår "att-göra-lista" under julresan var att beställa material till trappan och balkonen som ska byggas utanför köket. Det är den vägen vi ska ta oss upp på takterassen sen och den ska byggas i samband med takbyte och utbyggnad/stängning av bakdörrarna. Det är Lars och Klas som ska stå för trappbygget men den stora reparationen får vi inte göra själva.

Vi fick Giovanni "geometra" att hjälpa oss med ett samtal till Coloccio i Vibo som är en otroligt stor byggvarufirma. Han ordnade ett möte till oss med en kvinna där och förklarade för henne vad vi var ute efter. När vi kom dit hjälpte hon oss till rätt person och vi lade in en beställning på metallen till balkong/trappa och leverans hem till Coccorino. Det gick lekande lätt. Metallen anlände på torsdag runt 11 och Lars och jag lastade in det i garaget. Det är tur att det fortfarande är en öppning i garaget in till rummet bakom (den ska muras igen) för annars hade vi fått kapa järnbalkarna innan. De var 6 meter långa och vägde en hel del. Och det var inte en balk utan ett antal i olika tjocklekar. Men vi fick in dem och stegen till trappan också. Sen var det snabbvask, byte av kläder och iväg mot Svedala.

När det började bli dags för att stanna för kvällen lät vi Gullan (vår gps) tala om ett hotell och det blev i en ort som heter Chiusi, i södra delen av Toscana, där vi tog in på ett trevligt litet hotell. Mannen som ägde hade ett väldigt trevligt bemötande och visade sig vara en samlare av olika saker men han hade ordning på det han samlade. Vesporna stod på ett ställe, förutom en som stod i lobbyn, kameror, radioapparater, kaffebryggare (den lilla italienska sorten) och en massa andra saker. Men som sagt de olika sakerna var samlade snyggt och prydligt på var sitt ställe. 

I restaurangen hade han ställt in två bilar som han även hade dukat i. När vi satt och åt kom de in en familj med tre döttrar och de fick sitta i en av bilarna och hans sätt att tala till dessa unga töser och ta deras beställning var något man inte ofta ser. Helt underbart.

Det enda negativa var att sängarna var alldeles för hårda för oss som har vattensäng. Men en natt går det att stå ut. Hyfsat pris var det också. Vi hade ett trebäddsrum som vi betalade 83€ inkl. frukost för. 

Vi firade nyår med att beställa bord på en restaurang. Stället var alldeles nyöppnat och menyn så lovande ut. Flera rätter att välja mellan, trodde vi alltså. Men de rätter som var uppskrivna på menyn serverades allihop en efter en. Inalles 10 stycken. Men vi orkade inte mer än hälften sen gav vi upp.
Utfordringen började kl 21 och vid tolvslaget hade vi bara kommit till nr fyra. Då blev det skumpa och sen kom nr fem in. Efter det betalade och tackade vi för oss. Vi gick därifrån alldeles fyrkantiga.

Välkomstdrink

Första rätten bestod av prosciutto, en sallad i marinad, ett fyllt

musselskal, något som var friterat och lite annat som jag inte 

kommer ihåg. Mycket på tallriken var det.....

Andra rätten var en skaldjursrisotto. En jätteportion

Tredje rätten var en pasta i någon tomatsås.

Nu var vi mätta men hade bara kommit till rätt fyra! Det kom in ett fat med grillad fisk, jag tror det var två skivor svärdfisk, en rosa fisk ungefär som en halvstor abborre och lika benrik samt två jätteräkor.

Sen var det dags för skumpan!

Efter tolvslaget var det dags för ytterligare grillat, denna gången kött, korv och potatis.

Sen förstod vi att det var ytterligare 5 rätter kvar men vi gav alltså upp och åkte hem.

Jul och nyår

Har av en anledning inte haft varken tid eller lust att skriva på ett tag men nu ska jag teckna ner lite från vår julresa 2012. Det delas upp på flera inlägg men här kommer det första:

Vi lastade bilen veckan före jul för att ta oss de nästan 3000 km ner till Kalabrien. Denna gången hade vi med oss en låda bak på bilen och en takbok som båda packades till maxvikt. Min syster Gittan följde med oss och vi drog söderut på tisdag eftermiddag. Eftersom vi åkte kom ner till Danmark på kvällen tog vi den lite längre vägen till Puttgarden via Rödby då sista färjan från Gedser till Rostock går kl 23 och nästa går kl 02. Mellan Rödby och Puttgarden går de dygnet runt.

Det var lite oroligt innan för vi var ju tvungna att köra med sommardäck eftersom vi har piggar på våra vinterdito. Men turen var med oss hela vägen både ner och hem igen. Det var lite halt strax söder om Bologna i morgonrusningen men Lars är en formidabel bilförare och tar mina kommentarer med ro även när han får höra hela tiden att han kör för fort och för nära. Men jag är inte orolig för hans körning, det är våra medtrafikanter på vägen som jag inte litar på.

I vilket fall övernattade vi i Bologna dit vi kom fram runt 15-tiden på onsdagen. En snabb dusch, sen taxi in till stan för lite mat och turism.

De två tornen. Man kan läsa sig till att det troligen har funnits så många som 180 torn i Bologna. Men idag finns det endast runt 20 kvar. De byggdes av rika familjer som skydd. Jag undrar om de bodde i dem då. De måtte haft en jäkla kondition för det är tydligen en massa trappsteg i dem. Vi nöjde oss med att titta på dem från utsidan. Ingen idé att klättra upp för att titta på utsikten när det är beckmörkt ute! Dessa två torn står inne i den gamla delen av staden. Och de lutar båda två. Det minsta av dem har en skillnad från botten till toppen på ca 3.2 meter. Det kan man kalla överhäng!

Vi kom fram till Coccorino vid sjutiden på torsdagkväll och blev positivt överraskade av att det jobb vi beställt med byte av jalusier och garageport var klart! Men de hade tydligen dragit på det för vad vi kom fram till så hade de fixat det sista någon dag innan vi kom. :)

 Vi har fått en ny garageport, nya jalusier (fast de är upprullade dagtid och syns inte här) och en ny dörr. Fast där blev det lite fel. Vi hade beställt en vänsterhängd dörr men den är högerhängd. Förvecklingar när man inte kan språket ordentligt. Men Lars ska snygga till dörren och hänga den åt rätt håll. Nu är det bara en plåtdörr och ingen tätning emellan. Det blir en bild längre fram som visar slutresultatet.

Avstängd el

Ja det var vi när vi kom ner till vårt hus en torsdag i slutet av augusti. Det var runt halv nio på kvällen så skymningen hade fallit. Men vi har tur som har gatubelysning både på fram- och baksidan av huset så vi hade ledljus i alla fall. Det var varmt, runt +30, så vi hade ju helst velat sätta på kylskåpet men nu fick vi klara oss ändå. Och kommunalt vatten har vi och gasolspis så vi var inte helt strandsatta. Visserligen fick vi duscha kallt på morgonen eftersom varmvattenberedaren går på el. Det är märkligt att man tycker det är obehagligt att duscha i 15-gradigt vatten trots att man svettas :)

Vi hade en räkning från Enel i brevlådan och den skulle varit betald senast den 14 augusti, ca 9 dagar innan vi kom dit. Så på fredagsmorgonen efter en mager frukost tog vi med oss brevet till Hotel Royal där ägaren pratar lite engelska. Han sa att vi var tvungna att åka till posten och betala räkningen och om vi kom tillbaka lite senare på dagen skulle hans son hjälpa oss att lösa problemet med Enel för att de skulle sätta på strömmen igen. Men det var inte så lätt. Jag vet inte vad sonen heter, kommer inte ihåg ens om han sa det men vi kan kalla honom för Matheo.

Matheo faxade iväg vår betalda räkning och ringde upp Enel. Sen började han skriva en massa poster och lade på luren. Det visade sig att det var tre räkningar som inte var betalda. Och vi hade inte fått någon av dem! Brevlådan vi satte upp innan vi åkte hem till Sverige i våras innehöll endast den räkning som vi nyss betalat. Nu sa Matheo till oss att vi skulle åka till "Bar on the road" i Joppolo och betala dessa tre räkningar. Då betalas de direkt via internet och Enel kan se att pengarna har kommit in. Vi åkte då på nytt till Joppolo, betalade knappt 160 € (en av räkn. var på 85 € och gällde påslagning av elen när vi bytte ägare av kontraktet, resten var den ström vi förbrukat sen årsskiftet). Tillbaka till hotellet och Matheo ringde upp Enel igen. Men nu visade det sig att den första räkningen, den som vi betalat på posten tidigare under dagen inte skulle synas i deras listor förrän på måndag!

Så vi fick vackert nöja oss med det. Fredag, lördag, söndag och halva måndagen var vi utan el. Det är tur att det finns barer, trattorior mm så vi behövde ju inte svälta.

Måndag sista veckan fick vi ytterligare två brev från Enel. Det var en räkning på 85 €. Ny påslagning av elen! Det andra brevet var ett kontrakt som vi skulle skriva på. Vi har ju inte skrivit något kontrakt med dem tidigare utan det är förra ägarens son som fixat att räkningarna skulle komma till oss. Och en av dem kom ju fram men var de andra tagit vägen vete f-n.

Nu skrev jag i alla fall i att vi vill ha räkningarna till vår adress i Sverige och sen har jag gått och undrat om det skulle fungera. Men den kom häromdagen och jag har nog aldrig blivit så glad för en räkning. Vi vill ju inte gärna stå utan el när vi åker ner nästa gång.

Ingen skillnad när det gäller det offentliga

I våras var vi till kommunen i Joppolo och fick var sitt dokument som talar om att vi är inskrivna i kommunen. Där står också vilken adress vi bor på men det hade vi inte förstått för det står inte via xxxx utan Contrada xxxx och att det var en adress förstod vi alltså inte. Detta uppdagades först efter att vi nu i slutet av augusti var till kommunen igen för att få var sitt ID-kort med bild och allt. Och där står alltså att vi bor på Contrada xxxx! Nu tror ni att det ställde till det för oss. Och det gjorde det. Vi gick tillbaka till damen som fixat ID-handlingen och påpekade att vi inte bor där utan på Via xxxx och hon blev först alldeles perplex och bad sen att få titta på det dokument som vi fick i våras. Och så insåg hon att det inte var hon som gjort fel utan det var herren på 2:a våningen. Puh! sa hon och sen sa hon att vi måste få det ändrat av honom. Men det gick inte nu för han var i Rom och skulle komma tillbaka på fredag.

Fredag kom och gick och först på måndag återvände vi till kommunkontoret. Men inte fanns den gode herren där inte. Kollegan han delar rum med talade vänligt om för oss att han hade semester och kom tillbaka först den 10 september. Så den 10 september blev det ännu en resa till kommunkontoret. Det är tur att det bara är drygt 5 km, även om vägen dit är kurvig så går det relativt enkelt att ta sig dit.

NU hade han kommit och han tog vänligt emot oss och efter att vi förklarat vårt ärende så tog det honom ungefär 45 minuter att ändra i datorn och sen skriva in på vårt dokument att vi bytt adress. Så nu har vi i alla fall hamnat på rätt gata. 

Vi gick ner en våning och in till damen med ID-handlingen som var lika perplex denna gång vi kom till henne. Det verkade som att hon inte kom ihåg vad det rörde sig om. Och det är klart, det kommer säker dumma ”stranieri” som knappt pratar italienska till henne varje dag med dumma frågor!

Nu tog hon våra ID-kort och gick upp till 2:våning till mannen som skriver in folk i kommunens bok. Och sen dansade hon ner till oss igen och talade om att det kvittade vilken adress det stod i ID-kortet. Så var det med det.

Men jag vet att det kan vara minst lika besvärligt här i Svedala när man ska ha kontakt med det offentliga så jag tar det med ro. 

Är det maj eller Juli???

I Sverige visar kalendern att det är den 12 juli. Vi fick veta att resten av vårt kök skulle bli klart innan slutet på maj. Så idag är det troligen sista maj eller första juni i södra Italien. För idag fick vi beskedet att diskho och marmorskivorna är monterade. Nu ska bara rörmokaren dit och fixa slang mellan ho och ner i avloppet. När vi åker ner nästa gång ska jag ta mått för att sy ett skynke att ha framför diskhon, lika som gardinen som hänger som avskiljare till tvätt/badrum.

Även garderoben kom och ytterligare två matsalsstolar och två barstolar som vi ska ha i köket. Så nu är det bara att gå vidare med nästa fas. Det blir matsalen som ska målas och så ska jag börja leta efter ett stort vitrinskåp, eventuellt tvådelat eftersom vi har högt i tak. De flesta jag sett är under två meter och vi har runt 2.80 till tak så det kommer att se lite fjuttigt ut om det är för lågt.

Garderoben har fått en tillfällig plats men det blir bra att få en förvaring i stället för den tillfälliga tyggarderoben vi haft hittills.