Hallen dekoreras...

Hallen är målad, gitarrerna hänger på rad. Maken kom på idén med lamporna och sen har jag målat en fågel som nu sitter på väggen ovanför den del av trappan som vinklar ner mot ytterdörren.

Vinter i Kalabrien

Människorna här har klagat lite på att det är för varmt på vintrarna. Jorden får aldrig den vila den behöver. Denna vinter kan de inte klaga för nu har vi haft snö som fortfarande ligger kvar i skugglägen och det har varit minusgrader flera nätter. Och två dagar med rejält kalla vindar.

Om vi inte haft hund hade vi inte gått ut men nu är man ju illa tvungen. Det är bara att klä sig lager på lager. Idag var vi ner till stranden i Santa Maria och vi har aldrig sett stranden så ren någon gång, inte ens på somrarna när det är städat till turistsäsongen. Sanden var alldeles slät och ren. Piggelina sprang ystert runt och rusade efter de pinnar vi lyckades hitta och slänga åt henne att jaga.

Det var annat igår när vi hade tänkt åka in till Vibo Valentia. Vi kom till Panaia och där började isgatan. Lars körde lugnt, van som han är vid halt väglag efter många år på svenska vintervägar. Men tydligen var det någon eller några som haft problem i backarna upp eller ner till/från Spilinga eftersom vi blev stoppade av en polis strax innan som talade om att det var en olycka och vägen var helt blockerad. Det är brant stigning och riktigt krokig väg där så om den backen var lika hal som nere i dalen så förstår jag att det varit problem för bilisterna. Här har man ju inte däck för vinterväglag precis.

På vissa vägsträckor finns det skyltar som talar om att man ska ha snökedjor med sig i bilen men det är mer upp i bergen. Även om vi bor på ca 300 m och Spilinga nog ligger ca 50-100 meter högre upp så är det inte en väg där kravet på snökedjor finns. Hoppas bara ingen kom till skada.

Vi ska tydligen få ytterligare några dagar med minusnätter men det vi främst oroar oss för är de träd och vindruvor som vi har planterat nu i höst. Änglatrumpeten ser lite vissen ut men den är enkel att byta ut om den inte skulle klara sig. Värre är det med alla olivträden. Och så har vi ju för första gången satt sallad, kål, lök etc nu på hösten. De ser inte ut att ha dött men de har inte vuxit särskilt mycket heller sen vi satte dem för någon månad sen. Kanske har vi inte tillräckligt med sand i jorden. Den är rätt hård och det kan ju inte vara lätt för en växt att breda ut sig när jorden är för kompakt. Vi får vänta och se.

Lena's äng

Efter att våra vänner, Anne och Ingemar åkt hem den 18 oktober körde vi ner till Rosarno och inhandlade 8 stycken olivträd. Nu hade vi bestämt oss för att inte köpa de med tunna stammar utan ge oss på lite större och kraftigare direkt. 

Dessa sägs vara ca 6 år gamla och en del av dem hade redan oliver på grenarna.

7 av de 8 träden är nu utplanterade lite här och var mellan de gamla oliverna. 

Vi har funderat en del på hur vi ska göra med de gamla och dåliga fruktträden högst upp trädgården. De ger ingen eller väldigt lite frukt så nu har vi bestämt att vi tar bort dem och planterar olivträd där i stället. Det är ju en bra tanke eftersom när det är dags för sönerna att ta över så kommer de inte att ha någon nytta av frukt som mognar lite då och då under sommaren. Bättre att komma hit ner tillsammans och skörda oliver under en vecka eller två. Blir det för mycket olivolja kan de ju alltid sälja till sina kompisar.

Efter att ha konsulterat ett par, av varandra oberoende, personer fick vi veta att om man ska plantera nya träd och ge dem de bästa förutsättnigar i den jorden vi har här så behöver man gräva sig ner ca 80 cm. Och det är ju ingenting man gör för hand inte. 

Efter att ha sågat ner alla träd i övre trädgården och tagit hand om det som ska bli ved och eldat upp resten var det dags för grabbarna med de stora maskinerna att komma och göra resten. 

När Antonio kom för att gräva bort stubbarna och preparera jorden till vår nya olivlunds skrattade han och sa att de första träden vi köpte var bonsaier. De är avsedda för att planteras i krukor i en vanlig trädgård. Han tror inte de ger någon avkastning att tala om.

Jaja, vi gör alla våra misstag men det ska bli spännande och se om han har rätt eller inte. För där vi köpte dem sa vi att vi ville ha olivträd som ger oliver till olja och de måste väl ge oss några liter per träd hoppas vi. Den sista av de 8 ska vi plantera i en stooor kruka och ställa på utsidan huset.

I regn och rusk för drygt en vecka sen (20/11)  kom Antonio tillsammans med en kompis, Mimmo, (det var faktiskt två Mimmo med i bilen) och hämtade oss med sin lilla lastbil och vi drog ner till en stor planskola strax innan Rosarno. Där höll personalen på för fulla muggar med att packa apelsiner och clementiner. Men det var en dam i gänget som kunde slita sig från arbetet och hjälpa oss med våra inköp. Lars och jag ville ha 10 olivträd och så köpte vi även ett Annono, på svenska: Cherimoya. Mimmo köpte flera olika citrusträd och ett antal granatäpple. För våra 11 träd betalade vi 65 €. Lite skillnad mot Svedala :)

De nya olivplantorna har nu kommit i jorden. Mor skulle ha fyllt 91 år samma dag vi planterade dem så till minne av henne kallar vi området ”Lenas äng”.

Vilket pussel!

Det tog en vecka men nu är väggen klar och spis och skorsten på plats. Maken har börjat elda så smått. Inte för att det behövs ännu men det är en helt ny spis och den ska eldas in precis som en ny bil ska köras in lite försiktigt. Bra att ha gjort det innan vintern kommer då vi kanske behöver värmen i huset.

Vi åkte till marmistan för någon månad sen och plockade till oss stenbitar för att fixa en vägg bakom spisen i köket. Nu har vi äntligen fått dem på plats. Det var tänkt att de skulle täcka en del av väggen från golv till tak men när jag kommit ca 2/3 upp tyckte Lars att det skulle vara fräckt om man lade röd mosaik i toppen. Jag köpte idén och vi åkte till Big Mat och köpte en kvadrat med rött kakel som vi sen slog sönder i mindre bitar och nu ska väggen föreställa ett vulkanutbrott.

Ny väggmålning

Eftersom det är ett nytt boende så har det blivit en ny väggmålning. Motivet denna gång är inte mitt eget. Maken var iväg en kväll till Grillo när vi fortfarande bodde i Casa C. Han var borta lite längre än förväntat eftersom han bara skulle fixa en liten grej. Väl hemkommen igen frågade jag varför det tog så lång tid. Jo, han had ritat lite på väggen mellan kök och matsal. Oookeeyy, sa jag. Vad har du ritat? Några citronen bara, du kan ändra om du vill när du ska måla dem......

I ärlighetens namn ska jag erkänna att jag gjort endast små, små ändringar. Men nu är målningen klar.  Det är inte den sista väggmålningen i detta huset men det dröjer ett tag innan nästa blir till. :)

Vattentank och badrum

Vi har haft problem med att få vatten varje dag. Trycket i den kommunala ledningen är inte det allra bästa. Under våren hade vi hela veckor då det inte kom något vatten alls dagtid. Nattetid rann det på lite i taget men det hade vi ingen nytta av då vi kopplat bort de två reservtankar som stod uppe vid gaveln. Vi ska koppla på utkast från stuprören och ha dem som vattenreservoarer för trädgården. Nu har vi införskaffat en ny tank, 3000 liter, som står nere i trädgården och kopplat om inkommande vattenledning så den ligger i samma nivå som tanken. Därifrån pumpar vi upp till huset. Så nu har vi vatten varje dag :)

Ett problem var det dock när vi hade murarna här i maj. Balkongdörren i köket skulle bort och hålet muras igen. De upptäckt då att vattenledningen till övervåningen (det är där vi bor) var helt sönderrostad. Den fick bytas ut. Nu hade vi ju redan förberett köksgolvet med flytspackel och väntade bara på golvläggaren. Hans besök fick skjutas upp och maken fick bila upp ett spår och dra ny ledning. Det var gjort på någon timme men även ledningen in till badrummet strök med och den kunde vi inte byta ut så enkelt. 

Detta innebar att vi under hela sommaren duschat ute och använt toaletten på bottenvåningen. Den är rätt sunkig och vi tyckte inte det var värt att lägga pengar på hel renovering eftersom den ska byggas om i framtiden. Vi fick nöja oss med att skrubba själva toan och handfatet och något så när runt om dessa. 

När vi väl fått vattentanken på plats och vatten in till köket tog vi tag i att dra in vatten till badrummet efter att vi hade röjt ut det totalt. Detta gjordes utifrån baksidan genom att det bilades en kanal i väggen där vi lade in ledningen. 

Nu har murarna, som haft semester hela augusti, äntligen varit här och byggt upp duschväggar och sen lagt golv och kalkel i badrummet. Så någon mer dusch utomhus blir det inte. Och vi behöver inte gå ner för trappan till toan där nere om det trycker på på natten. 

Den nya duschen är rejält stor. Maken har i alla år klagat på att våra duschar varit för små. Han slår baken i armaturen när han ska böja sig ner och tvätta fötterna. Det slipper han nu :)

På bilden är inte väggen färdigmålar men det är den nu och vi har även fått upp en handdukshylla. Lite smått och gott återstår men det är ingen brådska. Toa- och dusch fungerar alldeles utmärkt ändå.

Vi sa vi skulle vänta....

Men det är ju inte alltid så det blir :)

Vi har ju gått igenom det här förut, att behöva gå ner för trapporna när man behöver gå på toa på natten, när vi renoverade badrummet i huset i Sverige. Haltande tar man sig ner eftersom hälsenorna drar ihop sig när man sover och lederna korkar igen lite grann. Dessutom är ju toan här inte den roligaste att komma ner till mitt i natten.

Så nu har Lars tröttnat både på nattbesöken nedför trappan och den kalla morgonduschen på utsidan. Han bestämde sig för att först och främst skulle badkaret ut och sen skulle vi provisoriskt sätta in en dusch där tills vi bestämt oss för  hur vi ska planera resten av badrummet.

Och att få ut badkaret var inte det allra lättaste. Vi hade tänkt fira ner det från balkongen utanför sovrummet men insåg att vi aldrig skulle orka bära det ens så långt. Badkaret är gjort i gjutjärn!!!
Jag tror det vägde över 150 kg. Det blev till att försöka få ut det genom fönstret i stället. Det gick väl si så där. Vedtraven nedanför fick sig en smäll men badkaret höll. Bara en liten bit av det gick sönder. Därefter kom storsläggan fram och nu ligger det i bitar. Och Lars bilar ner allt kakel som jag sen kör bort.