Cassette, dag 2

Idag, 2 juni, är det röd dag i Italien. Alltså har byggarna hela tre dagar ledigt. De kan de behöva för de jobbar som små djur hela dagarna i värmen här nere. De återkommer på måndag och då blir troligen bottenplattan helt färdig.

Nu händer det saker igen....

Onsdag morgon 31 maj påbörjades byggnationen av vår cassette (uthus). Vi är ju vakna rätt tidigt i vanliga fall men vi vet ju att vi kan ligga kvar i sängen och morna oss. Nu får man stiga upp direkt man  vaknar bara för att det kommer byggare. Men det är tack och lov inte för mer än drygt en vecka, tror jag. Tufft med pensionärslivet :)


Det ska blir roligt när uthuset är klart och vi kan börja inreda det med hyllor etc. Lars kan flytta hit alla sina verktyg mm som han nu har kvar i det första huset. Och jag ska få inreda en del av "garaget" till studio. Det är ju inget garage längre eftersom vi har satt in ett stort fönster och en dörr där det tidigare var en garageöppning. Själva porten har vi sparat för att kunna köra ner när vi lämnar huset för några dagar.

Antonio i full gång med att ta bort en stubbe och därefter gräva ut för kommande uthusgrund.

Här bilas det bort en del av gången på baksidan huset.

Gjutningen av bottenplattan går som på räls.

Gubbarna belönas med lite öl efter arbetsdagens slut.

Detta var dag 1. Får se hur många dagar detta projekt tar.

Hallen dekoreras...

Hallen är målad, gitarrerna hänger på rad. Maken kom på idén med lamporna och sen har jag målat en fågel som nu sitter på väggen ovanför den del av trappan som vinklar ner mot ytterdörren.

Vinter i Kalabrien

Människorna här har klagat lite på att det är för varmt på vintrarna. Jorden får aldrig den vila den behöver. Denna vinter kan de inte klaga för nu har vi haft snö som fortfarande ligger kvar i skugglägen och det har varit minusgrader flera nätter. Och två dagar med rejält kalla vindar.

Om vi inte haft hund hade vi inte gått ut men nu är man ju illa tvungen. Det är bara att klä sig lager på lager. Idag var vi ner till stranden i Santa Maria och vi har aldrig sett stranden så ren någon gång, inte ens på somrarna när det är städat till turistsäsongen. Sanden var alldeles slät och ren. Piggelina sprang ystert runt och rusade efter de pinnar vi lyckades hitta och slänga åt henne att jaga.

Det var annat igår när vi hade tänkt åka in till Vibo Valentia. Vi kom till Panaia och där började isgatan. Lars körde lugnt, van som han är vid halt väglag efter många år på svenska vintervägar. Men tydligen var det någon eller några som haft problem i backarna upp eller ner till/från Spilinga eftersom vi blev stoppade av en polis strax innan som talade om att det var en olycka och vägen var helt blockerad. Det är brant stigning och riktigt krokig väg där så om den backen var lika hal som nere i dalen så förstår jag att det varit problem för bilisterna. Här har man ju inte däck för vinterväglag precis.

På vissa vägsträckor finns det skyltar som talar om att man ska ha snökedjor med sig i bilen men det är mer upp i bergen. Även om vi bor på ca 300 m och Spilinga nog ligger ca 50-100 meter högre upp så är det inte en väg där kravet på snökedjor finns. Hoppas bara ingen kom till skada.

Vi ska tydligen få ytterligare några dagar med minusnätter men det vi främst oroar oss för är de träd och vindruvor som vi har planterat nu i höst. Änglatrumpeten ser lite vissen ut men den är enkel att byta ut om den inte skulle klara sig. Värre är det med alla olivträden. Och så har vi ju för första gången satt sallad, kål, lök etc nu på hösten. De ser inte ut att ha dött men de har inte vuxit särskilt mycket heller sen vi satte dem för någon månad sen. Kanske har vi inte tillräckligt med sand i jorden. Den är rätt hård och det kan ju inte vara lätt för en växt att breda ut sig när jorden är för kompakt. Vi får vänta och se.

Lena's äng

Efter att våra vänner, Anne och Ingemar åkt hem den 18 oktober körde vi ner till Rosarno och inhandlade 8 stycken olivträd. Nu hade vi bestämt oss för att inte köpa de med tunna stammar utan ge oss på lite större och kraftigare direkt. 

Dessa sägs vara ca 6 år gamla och en del av dem hade redan oliver på grenarna.

7 av de 8 träden är nu utplanterade lite här och var mellan de gamla oliverna. 

Vi har funderat en del på hur vi ska göra med de gamla och dåliga fruktträden högst upp trädgården. De ger ingen eller väldigt lite frukt så nu har vi bestämt att vi tar bort dem och planterar olivträd där i stället. Det är ju en bra tanke eftersom när det är dags för sönerna att ta över så kommer de inte att ha någon nytta av frukt som mognar lite då och då under sommaren. Bättre att komma hit ner tillsammans och skörda oliver under en vecka eller två. Blir det för mycket olivolja kan de ju alltid sälja till sina kompisar.

Efter att ha konsulterat ett par, av varandra oberoende, personer fick vi veta att om man ska plantera nya träd och ge dem de bästa förutsättnigar i den jorden vi har här så behöver man gräva sig ner ca 80 cm. Och det är ju ingenting man gör för hand inte. 

Efter att ha sågat ner alla träd i övre trädgården och tagit hand om det som ska bli ved och eldat upp resten var det dags för grabbarna med de stora maskinerna att komma och göra resten. 

När Antonio kom för att gräva bort stubbarna och preparera jorden till vår nya olivlunds skrattade han och sa att de första träden vi köpte var bonsaier. De är avsedda för att planteras i krukor i en vanlig trädgård. Han tror inte de ger någon avkastning att tala om.

Jaja, vi gör alla våra misstag men det ska bli spännande och se om han har rätt eller inte. För där vi köpte dem sa vi att vi ville ha olivträd som ger oliver till olja och de måste väl ge oss några liter per träd hoppas vi. Den sista av de 8 ska vi plantera i en stooor kruka och ställa på utsidan huset.

I regn och rusk för drygt en vecka sen (20/11)  kom Antonio tillsammans med en kompis, Mimmo, (det var faktiskt två Mimmo med i bilen) och hämtade oss med sin lilla lastbil och vi drog ner till en stor planskola strax innan Rosarno. Där höll personalen på för fulla muggar med att packa apelsiner och clementiner. Men det var en dam i gänget som kunde slita sig från arbetet och hjälpa oss med våra inköp. Lars och jag ville ha 10 olivträd och så köpte vi även ett Annono, på svenska: Cherimoya. Mimmo köpte flera olika citrusträd och ett antal granatäpple. För våra 11 träd betalade vi 65 €. Lite skillnad mot Svedala :)

De nya olivplantorna har nu kommit i jorden. Mor skulle ha fyllt 91 år samma dag vi planterade dem så till minne av henne kallar vi området ”Lenas äng”.

Vilket pussel!

Det tog en vecka men nu är väggen klar och spis och skorsten på plats. Maken har börjat elda så smått. Inte för att det behövs ännu men det är en helt ny spis och den ska eldas in precis som en ny bil ska köras in lite försiktigt. Bra att ha gjort det innan vintern kommer då vi kanske behöver värmen i huset.

Vi åkte till marmistan för någon månad sen och plockade till oss stenbitar för att fixa en vägg bakom spisen i köket. Nu har vi äntligen fått dem på plats. Det var tänkt att de skulle täcka en del av väggen från golv till tak men när jag kommit ca 2/3 upp tyckte Lars att det skulle vara fräckt om man lade röd mosaik i toppen. Jag köpte idén och vi åkte till Big Mat och köpte en kvadrat med rött kakel som vi sen slog sönder i mindre bitar och nu ska väggen föreställa ett vulkanutbrott.

Ny väggmålning

Eftersom det är ett nytt boende så har det blivit en ny väggmålning. Motivet denna gång är inte mitt eget. Maken var iväg en kväll till Grillo när vi fortfarande bodde i Casa C. Han var borta lite längre än förväntat eftersom han bara skulle fixa en liten grej. Väl hemkommen igen frågade jag varför det tog så lång tid. Jo, han had ritat lite på väggen mellan kök och matsal. Oookeeyy, sa jag. Vad har du ritat? Några citronen bara, du kan ändra om du vill när du ska måla dem......

I ärlighetens namn ska jag erkänna att jag gjort endast små, små ändringar. Men nu är målningen klar.  Det är inte den sista väggmålningen i detta huset men det dröjer ett tag innan nästa blir till. :)